Det har varit lite fritt fall i livet, hastigheten har legat runt 180 under en tid....men nu börjar det att sakta in till normal hastighet igen.Tackar jag för.

 

Det har varit sjukdom, flytt och div andra händelser som lett till en lite mer kaosartad period än vad det normalt brukar vara. Sådant tar på både den fysiska och den psykiska orken, så nu är det dags att dra lite i handbromsen ett tag...försöka i alla fall!

 

Ska dock göra lite mer än att försöka den här gången. Fick ett samtal från min läkare i går. Och när öppningsrepliken är " Hur mår du Åsa ? du har rusningar ser jag "  Ja då hjälpte det inte att jag säger att jag mår bra. Nu blir det medicinsjustering, tidigarelagt återbesök ( före sommaren isf efter ) samt planerade sändningar från min ILR oavsett om jag har symtom eller inte. Det är nattetid som jag har upplevt rusningar, vissa har jag själv vaknat av, andra har jag sovit mig igenom. Men då är det bra med min ILR, den registrerar och skickar vidare upp till sjukhuset, så bra att den finns och hjälper till.

 

Så nu försöker jag att vara klok. Tänka efter före så att säga. Så får vi se hur jag lyckas med uppdraget....av min tidigare historik att döma så brukar det gå lite så där....om jag ska vara ärlig. Men skam den som ger sig, förr eller senare ska jag lyckas!

 

Men nu är det en härlig tid framför oss. Ljuset har återvänt, solen lyser mer och mer. Lite inplanerade ledigheter ligger och väntar där runt hörnet så allmänt så ser det ljust ut framöver. Våra barnbarn förgyller livet och som tur är, så är föräldrarna generösa med att låna ut deras skatter till oss 💕Så tacksam för det!

 

 Sköt om er tills vi ses igen.