Äntligen, tycker min man ♥

Sitter denna fredagmorgon ensam i köket, eller inte helt ensam, jag har ju mina 3 små hjärtan här också ♥ Dricker mitt morgonkaffe, lyssnar på musik på svag volym och njuter av att se morgonen gry utanför fönstret. Har tänt ljus på bordet och bara njuter av lugnet och en långsam start av veckans sista arbetsdag.
 
Jag brukar aldrig ha musik på i köket. Jag har så gott som varit allergisk mot radion som skvalat i bakgrunden, tycker att det gör ont i öronen, ger mig huvudvärk och egentligen bara stressat mig till max. Har efter min väggsmäll haft svårt för ljud av alla det slag ( musik, prat, fläktljud i hemmet mm ) så en radio har varit nästan bannlyst för mig. Det har inneburit att när jag har varit borta så har min man passat på att poppa, och det av bara sjutton. Han älskar nämligen musik och att ha radion på heeela tiden! 
 
Men nu har vi faktiskt köpt en liten trådlös högtalare som vi kopplar upp våra mobiler mot. Och hör och häpna, men denna lilla högtalare har så underbart mjukt ljud så nu har vi på musik heeela dagarna, och det fungerar för mina öron och för mitt huvud ☺ Vi har pratat om att ta vår gamla upp till stugan, men jag tror att vi ska skita i det och köpa en likadan dit, för så här underbart ljud som den nya lilla högtalaren har, ja det har definitivt inte vår gamla. Så det får bli en ny till upp till mitt älskade paradis, tänk vad lycklig min man kommer att bli. Musik både hemma, och i fjälls ☺
 
Önskar er alla en underbar Fredag ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 



När ångesten får vingar

och flyger iväg......
 
Tänk vad oron kan ta sig in och invardera min kropp och själ! Usch så den kan ställa till det och sänka mig så totalt, oron riktigt klöser runt i mitt inre, det är inte roligt!!
 
Det är jobbigt att ha en mentalitet som min, att alltid oroa mig, och att alltid tänka för mycket. Det är aldrig bra! Men nu är det bra i mattehjärtat igen ☺ För i går satt jag på en piggelin kille som jag trodde skulle gräva ner sig till typ Kina när jag gjorde en galoppfattning i skogen ☺ Om Lucky hade fått som han hade velat hade vi nog galoppat än ☺ Men det blev bara ett litet provsmak eftersom han ska ta det väldigt lugnt nu för att återhämta sig efter sin fökylning och sakta stärka sin kropp och kondition ☺ Men en glad kille var det igår, tur att han aldrig hittar på bus, hur pigg han än är ♥
 
Bästa Prinsen ♥
 
 
 
 
 
 
 
 



Bor det fler än vi i vårt hus!

Där vi bor nu har vi bott i många år, faktiskt absolut längst sedan jag och Jörgen flyttade i hop i mitten på 80:talet ☺ 
 
Ett av våra barn har sedan dag ett ( eller rättare sagt natt ett ) sovit dåligt i ett av våra sovrum. Hen har alltid vägrat att sova där själv, har vaknat/blivit väckt och sett olika människor. När det gäller barn så är det ju alltid lätt som förälder att bortförklara dylika ting. Du hade en dröm, du var inte riktigt vaken, det finns inga andar/spöken mm mm. Men det blev ett av dom andra syskonens sovrum i stället ☺
 
Hur det är med andevärlden, ja det vet jag inte riktigt vad jag egentligen har för åsikt om. I bland kan jag tänka, jo men visst, varför inte liksom. Men i bland så kommer tanken, men hallå Åsa! ge dig nu, detta är för barn inte för vuxna människan som du på 49 år ☺
 
Men hur som, nu till det som jag har börjat att fundera över. Många gånger, då pratar vi flera gånger om dagen så ser jag/upplever jag att jag i ögonvrån förnimmer en skugga som passerar och "går förbi" Inte så att jag kan beskriva någon, utan mest som just en skugga. Detta sker oftst när jag sitter i köket ( ser då i hallen någon passera från lekrummet och till ytterdörren eller från spisen och flyta bort innan vardagsrummet ) Kan även se ute på altanen att det passerar en skugga, tittar då upp och tror att det är någon på väg förbi mot lekparken. Men aldrig att det är någon annan fysisk person som syns då, utan helt tomt!
 
Nu gör detta mig absolut ingenting! Och förutom då andar som kommer förbi så kan den naturliga förklaringen vara mina egna ögon ☺ Jag har blivit hela 49 år och likaså mina ögon, så det är nog det som det sitter i ☺ Men efter att ha sett ett program på tv:n om just andar och deras besök i vår värld så kan jag ändå inte låta bli att fundera.......tänk om det bor fler än vi i vårt hus......
 
God morgon världen ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



50 är det nya 30

Har jag både hört och läst, och visst sjutton stämmer det, eller ?
 
Det här med att jaga ungdomen, att vägra inse att man håller på att bli äldre, ja det är ju synonymt med hur vårt samhälle ser ut i dag till stor del. Många ( inte alla ) har en större rädsla för att bli äldre i dag än vad jag upplevde att det var för 20-30 år sedan.
 
Visst, vi matas dagligen via alla sociala medier samt från andra delar av samhället om hur vi både kan, men även måste ( enligt vissa ) försöka stoppa åldrandet. Ser du ut som 20 år yngre än vad din faktiska ålder är, ja då har du lyckats!
 
Men om vi bortser från detta! Visst har gränserna mellan alla sk åldersspann ( 30, 40, 50 år, mm ) suddats ut och det ganska ordentligt? När jag var liten, ja då kunde jag oftare bara genom att se på personen ifråga ( attityd, kläder, rörelsemönster osv ) se på ett ungefär i vilken åldersgrupp personen ifråga var i.
 
I dag är det nästan helt omöjligt att klura ut en främmande persons ålder! Inte för att jag har stort behov av att veta det, men tänk vad det har förändrats dom senaste 30 åren ☺ 
 
Och det är här som min rubrik kommer in " 50 är det nya 30 " För så upplever jag att det är i dag, att åldrarna har krypit neråt öven för 50, 60 och 70 åringarna, inte bara hos dom yngre!
 
I dag är det mer "accepterande" på något vi att vara "rörlig" i sin ålder, inte statiskt fast i ett visst mönster. Medelåldern tex, ja den har som fått ett större spann nu än för 30 år sedan. Nästan som om den suddats ut lite, blivit lite mer flytande skulle jag vilja säga ☺
 
Jag menar, nästa år fyller jag 50. Ja det är helt tokigt.....50 år!! Har jag levt så länge här på jorden ☺ Ja, när jag ser mina barn och när jag tänker efter på allt som jag gjort och hunnit med här i livet. Ja då inser jag ju väldigt tydligt att jag har behövt alla mina 50 år för att klara av och hinna allt som jag gjort.
 
Men på något vis är det ändå som om jag har många fler år kvar än vad människor som var 50 år för 30 år sedan hade vid samma ålder. Visst låter det sjukt det jag skriver, men så upplevder jag det i dag. Att jag trots mina (snart) 50 år ändå har fler år kvar år i livet, nästan som om jag vore runt 30.......eller är det jag som bara försöker lura mig själv.......eller är det faktiskt så att 50 verkligen är det nya 30.......mentalt vill säga. För fysiskt så är ju min kropp det år den är år .....eller hur är det??
 
God morgon på er alla ☺
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Familjen annorlunda

Ja det är vi det. Ett av mina barn kommer i sitt yrke ofta i kontakt med människor från andra kulturer. En av deras reflektioner är att vi ( vår familj) är väldigt olik andra svenska familjer.  Detta bottnar i att den sammanhållning som vi har i vår familj är väldigt stark och att vi umgås så mycket i både stort och smått. När mitt barn förklarade hur vår vardag ser ut tillsammans så fick vi höra just detta - att vi är som en utländs svensk familj ♥ Och vet ni vad! Jag blev oerhört glad av att höra detta! 
 
Min härliga familj ♥
 
( Fotograf : Veronika Sjögren )
 
 
 
 
 
 



När det är som bäst ♥

 



Grattis på Guldbröllopsdagen ♥

I dag är det ingen vanlig dag! I dag firar mor & far sin Guldbröllopsdag. Stort Grattis från era barn och barnbarn ♥
 
 
 
 
 



Äntligen är det över

Det har varit 14 dagar med en massa oro och hjärnspöken! Eftersom jag av naturen är en person som analyserar och gärna överanalyserar så har dessa dagar sedan Lucky fick feber och blev förkyld varit ganska mariga rent ut sagt.
 
Men nu är Prinsen pigg ( läs piggare ) men att det tagit på honom är ingen tvekan. Min vän är trött och den riktigt glada och pigga glimten i ögat är inte helt tillbaka, men jag hoppas att även den ska komma nu när det värsta är över.
 
I går gick vi en lite längre prommis som jag avslutade allt med att låta Lucky jogga på lina i trav i båda varven, en gång hostade han på hela tiden. Lite skillnad jämfört med  fredag för två veckor sedan, när det lät som om han skulle hosta lungorna ur sig. Tempen har som högst legat på 38.3, inte farligt högt men med tanke på hans grundtemp så var det en ökning som i mina ögon var feber!
 
I dag ska jag prova att sitta upp en liten sväng, märker jag att han inte orkar så är det bara att fortsätta med långa härliga promenader igen. Läste någonstans att så många dagar som en häst haft feber, så många veckor ska man ta det lugnt efteråt. Nu gör det inte mig någonting att ta det lugnt, vi är ju inte purung någon av oss två ♥ så att luffsa fram flera veckor gör absolut ingenting ☺ Huvudsaken att fina Prinsen blir sitt gamla pigga & glada jag igen ♥
 
 
 
 
 
 
 
 



Det här skulle Lucky älska!

 
Men fega matte måste i så fall tuffa på sig rejält ☺
 



Ytterligare en vecka

av mitt liv har passerat.....Det har hänt både bra och mindra bra saker. Men å andra sidan är det så livet är, typ bara att gilla läget....
 
Hur som är det en skön känsla att sitta här i soffan, under filten med Morris bredvid mig och gubben i fåtöljen ♥ Grillat i magen och mörkret som har invaderat ute, soffmys med andra ord ☺ En ganska så skön söndag som spenderats med att städa och pussa på den stooora Prinsen, den lilla Prinsen var också med i stallet, precis som det ska vara ☺ En helt vanlig vecka med andra ord...
 
 
 
 
 
 
 



 



Så vackra men så svåra att fånga!

 



Naturen utanför rutan ♥

 



Inte bara nattsvart