Först var det lungorna
som latade sig och vägrade att återgå till sitt jobb efter vad dom ansåg tydligen varit en skön semester. Och nu är det hjärtat som kör lite dramaqueen metoder  😟
 
Nä skämt å sido, hjärtat är både lite irriterat och svullet enligt dom som kan, vilket jag tror på, dom är proffs på hjärtan dom som jobbar på Thorax. Men det tar på detta med att det "strular" lite varje dag, Vi vill ha hem Jörgen nu! och inte i morgon eller övernorgon, utan i dag!
 
Så nu får vi se hur morgonen går. Det är när han ska starta igång kroppen efter en längre vila, smärtstillandet har gått ur lite så kroppen jobbar liiiite mer och det är då hjärtat upplever att det blir lite för mycket och börjar att flimra. Men vi håller tummarna att denna morgon ska visa sig vara rätt morgon och allt går vägen 👍 
 
Det är lustigt vad människan fort finner sig i olika situationer och hittar "vardagliga" rutiner även när allt ställs upp och ner. På thorax känns det helt normalt att sitta mitt emot varandra i sjukhussängen och äta middag ihop. Prata om hur dagen har varit för oss båda på olika håll. Dricka en kopp kaffe och sedan brukar vi krypa upp i Jörgens säng tillsammans ( Ja, vi ryms otroligt nog 😃  ) prata lite mer och sedan brukar jag ta en powernap medans Jörgen löser lite korsord eller bara jobbar på med andningen.  
 
Men i dag gör vi ett nytt försök till hemgång. Jag är ledig nu denna veckan så jag hoppas verkligen att allt nu går enligt planerna, å Jörgen äntligen får komma hem   ❤️ 
 
 
 
Vi fixar nog det här också 👍
I går var det en tung dag till, inte riktigt lika tung mentalt men ett onödigt förmaksflimmer grusade den något bättre syreupptagningsförmågan lite. Men innan kvällen kom och jag åkte hem så var vi på banan igen 😊
 
Så nu blickar vi framåt. Har det inte tillstött några mer komplikationer, lungorna visar att dom är på väg att jobba ordentligt ( och inte bara lata sig ) så kanske, men baaara kanske får min älskade vän komma hem i dag. Annars blir det i morgon. Längtar gör vi i alla fall   ❤️ 
 
Jag har med Antons hjälp tagit ner en av sängarna och fixat till så att det går att sova i vardagsrummet, för trappen för Jörgen i detta tillstånd efter operationen, är för han nu som om vi friska skulle bestiga Mount Everest, dvs helt omöjligt. Att gå mer än 10 meter kostar på oerhört på hans krafter, och det trots syrgas och en rullator. Då kanske ni får perspektiv på i vilken form han är  i just nu  ❤️ 
 
Så dom första veckorna hemma kommer jag och barnen att turas om att vara hemma med Jörgen. Med tanke på hur svag, yr och syrelös han är finns det inte på min världskarta att han ska vara helt själv så många timmar som jag jobbar på lokalen. För att inte utsätta Jörgen för smitta av ngt slag så kommer jag att jobba med mina barn i vår lokal i minst 3 veckor, sedan får vi se hur Jörgen mår och hur allt läker. Att bli förkyld med hosta & feber står inte högst upp på hans topp 10 lista just nu och att bli magsjuk gäller lika så.
 
Men nu ska jag fixa mig i ordning och åka upp till gubben  ❤️  Får Jörgen åka hem så är det tjejerna som tar måndag och tisdag och jag har önskat ledigt onsdag-fredag. Nästa vecka kommer jag att önska ledigt våra vanliga lokaldagar och jobba med en kollega våra hemmadagar tisdag och onsdag, och vips har det redan gått 2 veckor 👍
 
 
 
 
När tankarna inte går att stoppa
Och känslorna bara väller fram som ett godståg ur dimman. Det är då det är skönt att vi trots allt får vara vi två  ❤️ 
För nu när det hela håller på att lugna ner sig, världen snurrar lite långsammare än vad det gjort och det mentala håller på att komma i kapp, ja då kommer tankarna.....
 
Och det som är det värsta, det är att trots att det hitintills gått bra så kan ändå inte hjärnan släppa det som kunde ha hänt. Jörgen kunde ha gått bort........och när dessa tankar kommer, så hjälps det inte att den rationella delen av hjärnan förstår att det gick bra. Jörgen lever, det är fortfarande vi två, vi fick en andra chans. Det spelar ingen roll hur rationellt jag tänker! Känslomässigt så blir det totalkaos och tårarna bara rinner. 
 
I dag har det varit en sån dag, för oss båda två. Och så här kommer det att vara många fler dagar, men så måste det få vara. För likväl som Jörgens kropp ska läka efter denna jätteoperation så måste även våra själar få en chans att läka denna oerhörda stress och oro som vi kastats mellan under dessa dagar sedan förra fredagen, Men vi har fortfarande varandra, så tillsammans med våra barn så kommer det att bli bra, bara vi låter det få ta den tid som vi behöver.
 
Älskar dig nu och för alltid !