En av de vackraste platserna jag vet ♥
Fatmomakke, en pärla långt bort från storstadens puls. Här härskar de massiva fjällen som skydd mot yttervärlden. Här bor lugnet mitt i all turism, här hör man vattnet porla samtidigt som det hörs språk från en massa olika länder, varvat med dofter från träden och från alla de olika maträtter som lagas runt omkring bland husbilar, tält och vagnar.
 
 
 
När man går runt på den urgamla mötesplatsen kan man känna vibrationerna från alla de personer som under flera hundra år träffats här av en eller annan anledning. En plats att samlas kring för att mötas och för att utbyta information och tankar, om både vardagliga händelser men också annat. En plats som är viktig fortfarande än i dag för många,  som andas magi och tradition och som har ett stort symboliskt värde för en stor del av alla de som vistas här i dag.
 
 
 
Kåtorna som är här är nästan alla i privat ägo. Det finns en visningskåta som är öppen för allmänheten, de privata är låsta och ska lämnas ifred. 
 
 
Kyrkan som finns där i dag byggdes mellan 1881-84 .
 
 
Den är i mina ögon väldigt vacker på insidan ♥ Om jag inte mins helt fel så har en släkting till mig, på min pappas sida, gjort de dopfund som finns i denna kyrka.
 
 
 
Att vandra runt här, i sakta mak och bara känna in lugnet och historiens vingslag från svunnna tider, ja det blir jag aldrig less på. Här är det som om ett lugn bara lägger sig som en varm härlig filt runt om en, tiden saktar in på ett sätt som gör att själen får ro och hinner ikapp på något vis, svårt att förklara med ord....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Äntligen
håller proppen på att gå ur mig också, inte! en dag för tidigt anser jag.
 
Denna semester har varit ganska så fullmatad. Inte så att vi har jobbat ihjäl oss, men den har varit fysisk tung många gånger. Och eftersom vi gav oss in i ett projekt med noll kunskaper och erfarenheter så har vi fått treva oss fram, typ try and error.
 
Lägg sedan på vår vansinnesfärd med Hubbe till Östersund på det, så har jag, utan att egentligen förstå det varit ganska så upp i varv. Mycket nytt, stor dos oro på det gjorde att min stresströskel ( som alltid är väldigt låg ) klevs över med råge ( Det är vad jag tror i alla fall ) så utan att överdriva på något vis, så har jag varit lite i gasen under denna sommarsemester.
 
Sedan vi kom hem i lördags har jag bara fortsatt i samma tempo, men igår kom som en vändning. Efter en spontan utflykt med gubbe och hundar, som var såååå välbehövligt, var det som om proppen gick ur mig. När vi vände hemåt var tanken att börja med alla projekt som jag hade dragit igång hemma ( Läs: Ett enda som heter rensning de lux! ) Men då blev inte fallet. Utan för första gången i sommar så lade jag mig i solstolen, tog en bra bok och bara läste, läste & läste......äntligen! lite lugn i själen. Hundarna sov efter en fömiddag lös i skogen och gubben snarkade i stolen bredvid.....Så. Himla. Skönt!!
 
Och i natt har jag sovit och då menar jag SOVIT med stora bokstäver. Vilket resulterar i att jag i dag känner mig så där halvbakis med pannknack och trötthet nanting. Somande runt 22 och vaknade ca  kl 7, många timmars sömn men känner mig som om jag skulle kunna sova likadant i typ en månad. Men detta är ingenting som några koppar kaffe inte kan återställa, så därför är jag redan inne på kopp 2 och ska snart ta mig en till 😊
 
God morgon världen ♥