Lugnet har infunnit sig
Och fort har vi kommit in i nya rutiner.....känns inte konstigt alls att sova i vardagsrummet, lite som husvagnskänsla men hemma 😄 Gubben i sin säng och jag på soffan, och hundarna bara njuter av att vi alla är tillsammans igen  ❤️ 
 
Runt 7 vaknar vi upp. Då är det dags för medicin och att jobba igång kroppen lite på sängkanten. Det där med att slänga fötterna över kanten och bara dra igång dagen, ja det fungerar inte riktigt än, och frågan är om vi inte hittat ett ännu bättre sätt att starta upp dagen på.
 
Långfrukost vid köksbordet och efter det brukar Jörgen vara ganska nöjd så då blir det en powernap på 20-30 minuter, och vips är klockan runt 12 😋
 
Lunch i magen och lite vakentid, ( vi är som små barn med ät och sovklocka 😉 ) och så går eftermiddagen med ytterligare en vila samt lite mer medicin för att samla kraft för dagens motionspass. Då tar vi med oss Morris och vår nya promenadkompis som ger Jörgen stöd och trygghet och möjlighet att sitta och vila en stund om det blir för mycket för lungorna och styrkan. En sakta promenad runt gården är precis tillräckligt just nu men kommer ju naturligtvis att bli längre och längre när styrka och konditionen blir bättre 👍
 
Efter prommisen är det slut på orken så då blir det soffmys alternativt en liten liten powernap till, lite olika efter hur dagsformen är. Middag i magen och sedan är det lugn och ro tills det är dags att ta kvällsmedicinen och kliva isäng igen, Jörgen i sängen och jag på soffan, och Morris mysandes med oss  ❤️   Ja så ser en dag ut hos oss nu, ganska lugnt och mycket vila vilket är otroligt behövligt för oss båda två, dessa dagar har tagit mycket ork ur kroppen och det är verkligen behövligt med vilan!
 
Natten är lugnet självt hos oss just nu, vi sover som stockar och detta bryts bara av en ynka pynka liten medicinsväng runt 3 rycket, precis lagomt uppvaknande för att stämma av att allt är ok och känns bra, sedan slaggar vi om igen för att njuta av första koppen kaffe runt kl 7, i sängen framför tv:n.....så lugnt och skönt och en otroligt underbar start på dagen  ❤️ 
 
 
Äntligen på banan igen.
I onsdags den 20/9 fick Jörgen äntligen komma hem  ❤️  Så himla skönt! Dessa dagar sedan den 8:onde september har verkgen varit omtumlande och kaotiska. Det har tagit mycket på den själsliga delen för mig och både den själsliga och den fysiska i Jörgens fall.  Men nu är vi samlade igen, även om vi är lite tilltufsade och sköra just nu.
 
Det har inte riktigt gått att förstå hur otroligt sliten kroppen blir efter en operation som Jörgen genomgått. Liggandes i fatet kan också den hemska förkylning vara som Jörgen drogs med  i 4 veckor innan han blev sjuk. Kroppen var redan trött och sliten och med dålig syresättning pga att lungorna redan var så infekterade och "trötta" efter 4 veckors intensivt arbete med att försöka häva infektionen som bosatt sig i kroppen i allmänhet och i hans lungor i synnerhet.
 
Jag har varit ledig sedan i onsdags och har även önskat ledigt mån, torsdag & fredag nästa vecka. Dels bör inte Jörgen behöva vara själv när han är så pass svag än men även jag behöver lite tid för återhämtning efter detta stresspåslag som jag har haft sedan allt hände. Den mentala delen av hjärnan förstod att jag inte kunde påverka detta händelseförlopp någonting. Att det bara var att "följa" med och vänta ut hur det skulle gå. Men den själsliga delen av hjärnan var helt yr och kunde inte stänga av all stress och oro som bara flödade runt i själen, hur gärna jag än ville vara rationell och lugn så fixade inte hjärnan det. Och nu när det mer har återgått till det "normala" så är jag helt slut! Det är svårt att förklara med ord hur det känns i kroppen efter en resa som denna. Det går nog bara att förstå om man själv varit med om en liknande händelse i livet som man kan förstå hur fruktansvärt "trött" både kropp och knopp är.
 
Så nu "bor" vi nere i vardagsrummet 😊 Jörgen har sin säng och jag har bäddat i soffan. Att gå i trappen upp till sovrummet är inte aktuellt och eftersom Jörgen vilar mycket under dagen så är det absolut skönast med en riktig säng att sova i. Jag själv sover som en lusegris i soffan och det är skönt att finnas nära när det behövs under natten  ❤️   Och Morris, ja han går mellan sängarna och bara myser nu när hela flocken är samlad igen.
 
Nu blir det lugnt på Ahlenius fronten. Ingen resa till fjälls än på mååånga veckor. Insåg på den korta sträckan Nus - Ersboda att åka bil någon längre sträcka inte ligger riktigt på topp 10 listan för Jörgen. Men längre fram i höst kommer jag att ta lite ledigt och så packar vi bilen och åker upp till Sjöland igen. Men som sagt, det gör vi när Jörgen är redo för det. 30 mil på mer eller mindre guppig väg är inte skönt när bröstkorgen inte sitter i hop ordentligt så det blir när det blir, kommer tid kommer råd och vi har all tid i världen på oss  ❤️ 
 
Än en gång vill vi tacka för allt stöd, uppmuntran och kärlek som vi fått av er alla. Det är när livet går lite tungt som det verkligen behövs. Bara vetskapen om att ni tänkt på oss gör att orken för att kämpa ytterligare en dag till fanns när det upplevdes som att all energi var slut. Tack för att ni finns   ❤️ 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Först var det lungorna
som latade sig och vägrade att återgå till sitt jobb efter vad dom ansåg tydligen varit en skön semester. Och nu är det hjärtat som kör lite dramaqueen metoder  😟
 
Nä skämt å sido, hjärtat är både lite irriterat och svullet enligt dom som kan, vilket jag tror på, dom är proffs på hjärtan dom som jobbar på Thorax. Men det tar på detta med att det "strular" lite varje dag, Vi vill ha hem Jörgen nu! och inte i morgon eller övernorgon, utan i dag!
 
Så nu får vi se hur morgonen går. Det är när han ska starta igång kroppen efter en längre vila, smärtstillandet har gått ur lite så kroppen jobbar liiiite mer och det är då hjärtat upplever att det blir lite för mycket och börjar att flimra. Men vi håller tummarna att denna morgon ska visa sig vara rätt morgon och allt går vägen 👍 
 
Det är lustigt vad människan fort finner sig i olika situationer och hittar "vardagliga" rutiner även när allt ställs upp och ner. På thorax känns det helt normalt att sitta mitt emot varandra i sjukhussängen och äta middag ihop. Prata om hur dagen har varit för oss båda på olika håll. Dricka en kopp kaffe och sedan brukar vi krypa upp i Jörgens säng tillsammans ( Ja, vi ryms otroligt nog 😃  ) prata lite mer och sedan brukar jag ta en powernap medans Jörgen löser lite korsord eller bara jobbar på med andningen.  
 
Men i dag gör vi ett nytt försök till hemgång. Jag är ledig nu denna veckan så jag hoppas verkligen att allt nu går enligt planerna, å Jörgen äntligen får komma hem   ❤️