God morgon världen ♥
I dag bär det av från fjälldrömmen till stora staden men först morgonkaffet i magen . Eftermiddagen/kvällen kommer att spenderas i stallet i Ström för vi är bjudan på julbord där, ska bli så himla mysigt att få träffa alla gamla, nygamla och nya stallmänniskor.
 
Önskar alla en härlig söndag ♥
 
 
 
 
Mörkret ligger som ett täcke ute
Inne lyser ljusen och klockan tickar sakta en sekund i tagt. I skrivandets stund kl 07.10 är det - 12 grader ute men inne värmer vdspisen så gott.
 
Kaffekoppen är påfylld, tystnaden gör att det känns som om jag är i en kokong och det är så oehört skönt att bara få njuta av mörkret ute, tystnaden inne och känna värmen från spisen sakta väcka upp kroppen.
 
I dag kommer Tage hit och ska kolla hur strömmen ska dras i den delen av farfars hus som vi renoverar. Känns helt overkligt att vi är där, äntligen. Efter så många månader med arbete och en massa svett & tårar så är vi nu snart i mål. Eller egentligen inte, men det som är kvar kan vi ta pö om pö när vi väl fått ny el och golvet har kommit in.
 
 
 
 
 
 
 
Att resa mellan två platser
Nu är denna vecka slut, kan inte förstå vad tiden går fort. Alldeles för fort, här uppe i vår egna lilla fjälldröm ♥
 
Jag är så tacksam för dessa två veckor som jag fått vara här, bonustid liksom. Vi mår bra, hundarna mår bra, själen hos oss alla fyra bara tar som ett djupt andetag och lugnet infinner sig på ett helt annat vis än i stan. Det finns inget mer rogivande än tystnaden, och här finns det verkligen riktig tytnad! Inget fusk som i stan. En tystnad som bara finns där tillfälligt innan den bryts av en bil, ett flygplan, någon som skriker eller bara det vanliga ljuden som finns där som ett bakrundsljud utan slut. Som typ tinnitus som alltid finns, bara mer eller mindre.....Älskar äkta tystnad ♥
 
Men i dag ska vi då halka oss hem. Vi väljer att åka över Åsele/Vilhelmina för att slippa grusvägen med lilla Hoben. Ja men visst, Sanna, Kirvan och lilla Hoben dök upp hos oss i torsdags och den lilla sötnosen är inte riktigt konstruerad för att fara runt på halkiga, spåriga blöta fjälgrusvägar. Och tar vi vägen över Lycksele är det tyvärr ganska många mil som lilla Hoben inte är så lämpad för 😊
 
Så nu tackar vi för oss här uppe. Och säger så här.....Vi ses snart igen ♥