Mitt år i ord och bilder.....

Att sammanfatta ett helt år är inte det lättaste. Det är så mycket som har hänt och så otroligt mycket som jag har fått uppleva , både bra och mindre bra händelser. Men i det stora hela så är jag väldigt glad och nöjd över mitt år...

Det som har varit absolut bäst och som verkligen toppar som nr 1 är familjens resa till Rio Piedras på Kanarieöarna. Att få 14 dagar tillsammans utan några som helst måsten , att bara ta dagen som den kommer det var superhärligt. Få möjliget att umgås och njuta av god mat och härligt väder det är lyx. Att vi sedan hade turen att goa vänner var där samtidigt, ja det är bonus :)





Det enda tråkiga var att vi missade Påsken i stugan i år. Förutom när Sanna var liten och blev jättedålig i sin astma och vi blev tvungen att åka hem akut till Umeå så har vi inte missat en enda Påsk i stugan. Påsken för oss är som en enda stor släkt träff och en möjlighet att umgås med alla goa vänner som vi har där uppe. Och våra fiske stunder som vi har (Där Viola har glänst och klått gubbarna) går inte av för hacker :) Att samlas runt elden en solig och fin dag och koka kaffe och fika det är balsam för själen. Att bara umgås utan krav och med människor som man kan vara sig själv med, det är kvalitets tid.





Och efter denna härliga tid så blev det ju en skön sommar som spenderades dels i S-holm och dels i stugan. I S-holm var det Fridas utställning som var prio ett. Jag är så otroligt stolt över denna duktiga och driftiga tjej. Frida är en vän med stort hjärta och hon har en förmåga att få var och en att känna sig älskad och betydelsefull.





Efter S- holm bar det av till mitt älskade Dikanäs. Mitt andningshål där jag bara är och där min själ laddar sina batterier . Utan Dikanäs skulle jag gå sönder så är det bara.



Sedan har vi ju haft studentfirande som tillsammans med alla nära och kära blev en helt underbar tid. Vädret var med oss och alla fick vara friska och kunde vara med. Nu har två av våra tre barn gått ut gymnasiet och tagit steget ut i vuxenvärlden. Känner mig djupt tacksam över att vi har så fina barn som gör oss så otroligt stolta som föräldrar. Vad vi har gjort för att förtjäna så här fina barn vet jag inte , men glad är jag över dom och önskar dom all lycka i framtiden.





Det absolut jobbigaste som hände detta år var när en väldigt nära och kär vän fick beskedet om att han hade cancer. Jag har aldrig trott på detta om att tiden bara kan stanna upp just här och nu men precis så käntes det när telefonsamtalet kom. Ungefär som att kliva in i ett vakum, och livet  stannade där ungefär som i en parantes.
 
Plötsligt var inte livet självklart längre....Det som man skjuter undan och inte tänker på nafsade oss i bakbenen och huvudet fylldes av en massa tankar som bara irrade hit och dit. Operationen kom och gick med en massa strul som käntes som ett hån mot våra vänner. Räcker inte beskedet för dom att leva igenom....varför allt detta tjafs med infektioner o dyl !!

Men sagta men säkert går det åt rätt håll och hoppet har återvänt med full styrka. Men det är så otroligt dumt att vi som människor (Läs jag och många med mig) inte ska ha förstånd att njuta av livet här och nu. Vi har bara ett liv, och livet är det enda som inte går i repris. Ta tillvara på det , njut av det och uppskatta det du har och använd dig av dagen i dag för i morgon är det försent. Dagen i dag kommer du aldrig att få tillbaka....


Året som varit har också gett mig möjligheten att få vara med fina och underbara vänner. Eftersom jag är den komplexa person som jag är så har jag lite svårt för att släppa andra in på livet. Varför vet jag inte, och hur jag än jobbar med mig själv så hittar jag inte knuten till det hur jag än söker med ljus och lykta i mitt inre.

Till alla mina fina vänner både nära och fjärran..... Tack för att ni finns där för mig.




Att skriva för att uttrycka mina känslor och för att hjälpa mig själv att bena upp mitt liv har följt mig genom hela mitt liv. För mig blir allt så mycket tydligare när jag får ner det i ord. Och samtidigt blir min blogg en dagbok över allt som jag får uppleva och känna och när som helst kan jag gå tillbaka och fundera över det som varit, skratta åt härliga minnen eller fundera över om det är något som jag kunde ha gjort annorlunda. Att gå tillbaka i tankar och funderingar en tid senare är väldigt lärorikt och givande, åtmistone för mig.

Tack alla ni som finns i mitt liv. Som ger mig lust och glädje , som gör att jag skrattar eller gråter. Helt enkelt för att ni är viktiga och för att ni berör mig och för att jag behöver er för att kunna andas och för att kunna leva..........






Att njuta av dagen

Att få vakna och sedan fara en tur till stallet är inte helt fel. En prommis med Holle , Mindy , Frode och Sanna det är en ganska så skön start på dagen :)

Holloe var go och glad som vanligt och att möta en stor timmerlastbil full med timmer var bara ett uppiggande inslag i promenaden tyckte Holle och tittade med stora ögon på ekipget som gled förbi ca 1,5 meter från oss. För att ha varit en tag sedan sådana stora bilar varit i vårat synfält (Skedde sist på Ersboda) så tycker jag att Holle sköter det galant ..

Efter avsläpp av Mindy i Ersmark så bar det av ner på stan med Sanna och Jessika . Där började min socialisering av hög nivå. Första stora provet var att parkera i P-huset Nanna.....Jag bara avskyr parkeringshus för det är trångt och hemska uppförsbackar mellan p-planen. Men tänkte att det skulle vara skönt att stå under tak samt att det var centralt och bra.

Sagt och gjort så kör jag in. Sanna den guldängeln frågade om hon skulle köra men jag sa att det är bra att öva så jag kör....dåligt beslut kan jag bara säga !!

Första uppförssvängen gick väl hyfsat men fy så obehagligt att både upp och ner kör på samma ställe. Det gillas INTE !! Andra uppförsbacken till plan två gick åt h-vete ordentligt. Mitt i så var det så halt så jag blev sittandes och däcken bara spann. Både Sanna och Jessika trodde att jag skulle backa bak och ta ny fart och med faciet i hand så skulle jag ju ha gjort det men jag fick HJÄRNSLÄPP totalt . Så jag trampade plattan i mattan och någonstans där fick jag fäste så hoppandes kom vi upp och jag ljuger inte när jag säger att mitt hjärta tickade utav bara f-n.

Både Sanna och Jessika tänkte att när väl morsan får grepp igen så kommer vi att hoppa fram och ta med oss bilarna på plan två. Men som tur är så har jag snabba reflexer så det gick bara super även om det gick lite snabbt :)

Till nästa plan så hade jag bestämt mig för att gasa på lite så att det inte skulle upprepas det som hänt tidigare. Så med ganska så rejäl gas så dånade jag upp till nästa p-plan och det resulterade i att jag höll på att skrämma skiten ur en gubbe som hade parkerat precis bredvid uppfarten ,men det bjuder jag på snäll som jag är.

När vi väl hade parkerat och stängt av bilen och klivit ur säger Jessika med lite darrig stämma " Det här är första gången som jag var lite orolig i magen när mamma kör" Men som jag brukar säga " Det som inte dödar det härdar"  ;)

Men vi fick en underbar dag på stan. Vi mötte upp Mormor och Morfar på Wayne's Coffee. Där blev det en god smörgås med Salami och Brie ost samt en stor Caffe latte till mig och varm choklad till Sanna och en Chai latte till Jessika, var mums kan jag säga. Och när vi sitter där och surrar så ser jag hur en rund plastring börjar att lysa på bordet bredvid och vips så reser sig personerna runt bordet och går i väg och kommer tillbaka med sina tallrikar. Jessika ser hur jag stirrar på den lysande plastplattan och så frågar jag " Vad sjutton var det där?? " Då stryker Jessika mig på kinden och förklarar för sin lite vilsna mamma att det var besked om att maten dom beställt var klar. Gissa om jag kände mig gammal :)

 Och efter det blev det shopping för hela slanten. En tunika från mamma samt en blus från mig själv fick följa med hem :) Fyllde på med lite tjockare leggins till mig själv samt en ögonfransböjare eftersom Jessika nu flyttar så åker den som finns i huset med henne. Men en ny kjol som jag har jagat nu under tre besök på stan har fortfarande inte visat sig så nästa shoppingtur blir till Strömpilen och affärerna där. Kanske har jag så tur att det finns en kjol där som ropar " Åsa här är jag " och gör den inte det så får det vara. Då är det inte meningen att jag ska köpa en kjol till.....då kanske jag ska köpa någonting annat i stället :)

He en skön kväll så ses vi i morgon......






 





 
Att möta en traktor

I skogen var spännande tyckte Holle. Var ute på vår prommis och mitt i allt så stog det en skotare på tomgång



och på timmerdoningarna (vet inte om det heter så men på en skoter kallar man det så iaf) stog det en man och spettade lös is från kedjorna och det lät ganska så mycket.

Vart lite fundersam över vad Holle skulle säga men hör och häpna, efter att få fundera en stund och inse att det som stog och spettade för fullt faktiskt var en människa och inte ngn utomjording så knatade han fram med mig till skotaren och pratade med chauffören :) snacka om cool kille. Gubben som körde skotaren var imponerad över Holle. Dom flesta hästar som han mött brukade bli mer eller mindre skogstokiga när det levde om så som det gjorde i dag. Så det var ett bra betyg till vår superduperkille :) Men men , vad ska man säga.....Holle är ju bara  bäst ;)

Ha en bra dag så höres vi kanske senare....