Med blandade känslor
I dag klev jag då in på Hippo igen för att rida för första gången sedan jag klev av när finaste Prinsen flyttade hem till oss. Det var härligt att få sitta i sadeln igen, för jösses vad jag har saknat det! Men det var oerhört tungt ändå för det sitter så mycket Luckyt ridskolan på Hippo.
 
Det var där vi träffades och det var där han blev min klippa och vän i vått & tort ♥ I dag när jag satt upp på Ina Pil, som hon hette den häst jag red, så var det bara lycka jag kände och ingen oro på ngt vis. Tänk vilken trygghet finaste Prinsen gett mig under dessa år ♥ Enda orosmolnet som jag hade var att måsta dela denna lilla del av ridhuset med så många andra, tänk om jag skulle rida över någon 😳 Men allt gick bra och jösses så härligt det var att få galoppa igen, även om det bara blev ett halvt varv åt gången. Hur som var det skönt att få sitta i sadeln igen och jag kommer att boka ridning även nästa söndag, tänk om vi kanske har sån tur att vi får rida ute då 🙂
 
Kommer att rida klippkortsridning nu i vår och sedan blir det att rida upp för att se var jag kan ev få en plats någonstans. Sen ser vi hur det blir, får jag en plats får jag se om den passar mina arbetstider och så får jag bli ridskoleryttare igen. För sluta med häst vill jag inte, det är endast ägandebiten som jag står över, just nu i alla fall.
 
Till månen och tillbaka ♥
 
 
 
 
 
 
En sång från himlen ♥
 
En liten fågel flög hit med sången den sjöng från himlen för första gången.
En liten blomma slog ut i solen och blev en önskan i hemlighet.
En strimma ljus i gryningen den lockade livet att vakna igen.
En liten fågel så fri som vinden små lätta vindslag helt nära kinden. 
När orken tar slut
och tårarna bara rinner över, ja så var det igår. Det har hänt så mycket, under en kort tid, känslomässigt tunga saker som gjort att min ork helt tagit slut. Jag har under en tid nu känt mig ungefär som ett ljus som sakta håller på att slockna och hur jag än gör så lyser inte lågan något klarare utan bara svagare och svagare och svagare. Och i går tog batteriet helt slut!
 
I går bröt jag i hop totalt! Att hela tiden möta andra med ett leende på läpparna och hela tiden låtsas att allt är bra, men inombords vara så fruktansvärt ledsen, ja det är en hemsk känsla! Att varje dag bara bita i hop tar på krafterna någonting så enormt!
 
Men i dag är en ny dag, den har varit helt okej så nu samlar jag kraft och styrka inför morgondagen. Den kommer inte att bli lätt men den är viktig.  Att ta farväl är viktigt även om det är tungt som sjutton! 3 kära vänner och släktingar har vi nu på en kort tid följt till sista vilan och samma lika gäller våra änglahästar som alla 3 på en väldigt kort tid gått bort från oss ♥ Inte konstigt att själen är sliten när det är så mycket sorg runt omkring oss.
 
Jag är trött på att gråta
Jag är trött på att vara ledsen
Jag är trött på att låtsas 
Men mest av allt är jag trött
på att vara trött....