Sociala medier
som Facebook och bloggar osv upplever jag i många samanhang får mycket orättvis kritik. Nu är det oftast från de som inte har ett konto av något slag men ibland även från de som redan är inloggad av ett eller annat slag.
 
För min del måste jag få säga att jag upplever både Fb och min blogg som ett sätt att prata och hålla kontakten med många av de vänner ( både från det verkliga livet men också enbart cybervänner ) som jag har. 
 
Om vi tar Fb som ett exempel. Där har jag väldigt nära vänner, vänner som jag umgås med ibland samt vänner som jag aldrig träffar i verkliga livet. Men min relation till även dessa vänner som jag aldrig kommer att träffa blir ju ändå en form av vänskapsrelation men endast med det skrivna språket och med bilder från mitt liv. Men den vänskapen värderar jag precis lika högt som den jag har med min familj och mina närmaste vänner som jag också träffar fysiskt.
 
Genom min blogg som jag skriver i nu så får jag ytterligare en form av relation med vänner och cybervänner som jag aldrig skulle ha haft annars. Vissa känner jag inte på något vis, andra finns i min fysiska närhet men alla är lika viktiga för mig oavsett om vi ses i livet eller endast här. Genom mina sociala kanaler ( FB & Bloggrna som jag skriver i ) har jag lärt känna otroligt fina och underbara människor ( vissa av de har jag aldrig träffat irl ) men så glad jag är för att Ni finns ♥ 
 
För mig har dessa kanaler varit ett enormt stöd när jag har haft stunder i livet som varit tunga. På samma sätt som att det har varit så oerhört roligt att få dela med mig av alla mina lyckliga stunder som trots allt är fler än de ledsamma och jobbiga perioderna i mitt liv. Att då få mötas av all denna förståelse, omsorg, kärlek och pepp som Ni alla ger, ja det värmer så oerhört i mitt hjärta. Vetskapen om att jag inte är ensam mitt i allt ( även om vissa av er "bara" är cybervänner ) gör att jag orkar en dag till och ytterligare en dag till. Och det är Ni som tillsammans med alla andra i min omgivning, som med all er omsorg ni ger på olika sätt, är det som gör att jag orkar räta upp mig gång efter gång när benen slagits undan av en eller annan orsak.
 
Tack för att Ni finns ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Identitetskris de lux!
Just nu känns det som om jag bara trampar vatten. Näsan är precis ovanför vattenytan, men med jämna mellanrum så skvalpar vattnet in och gör så att jag inte kan andas ett enda andetag.
 
Jessika hade förvarnat mig om den här känslan som är stor, i stort sett lika stor som sorgen är, bara på ett annat sätt. Vem är jag om jag inte är häst Åsa? Varje dag de senaste 3 åren har ju i stort sett bara kretsat runt Lucky. Nu har jag haft superfina medryttare, men som hästägare har man alltid det yttersta ansvaret och allt som jag planerat utöver stallet och Lucky har ändå hängt i hop på det viset att för att kunna göra det så måste jag lösa det i form av hjälp och avlastning, precis som alla andra hästägare.
 
Åka till fjällen - har jag hjälp? Sjukdom - har jag ngn hjälp? Kvällsmöten - har jag ngn hjälp? Hälsa på vänner och familj en kväll- har jag ngn hjälp ? Jörgen var så van detta att han aldrig bokade ngt utan att först kolla med mig vilka/vilken dag jag hade medryttare 🤔 Kan tänka mig att vi nog ibland uppfattades som lite träliga som sällan och aldrig kunde ge ett rakt svar utan alltid var tvungen att återkomma. Alla i vår närhet lärde sig ordet - preliminärboka, för det var vårt standardsvar. Vi preliminärbokar och så hör vi av oss om det inte går 👍
 
Nu behöver jag inte fundera någonting, nu är jag alltid ledig. SÅ.OTROLIGT.INNEHÅLLSLÖST.LIV! Vad gör alla som inte har häst? Jag menar man kan ju inte bara städa, sitta i soffan, glo på dummburken kväll ut och kväll in, läsa bok osv!! Vad ska jag fylla varje kväll med? 
 
Att ha häst är inte bara ett nöje eller en hobby. Att ha häst är en livsstil som ger så oerhört mycket i form av motion, den sociala biten med vänner som delar samma intresse, massa frisk luft, kärlek i överflöd, någonting att utvecklas i, planering, delmål och lyckan när jag och min häst lyckas komma dit efter timmar av arbete, att få bygga sommarhagar, lukten av solvarm päls en ljum sommarkväll och mycket mycket mer.....
 
Just nu känner jag mig så ledsen och vilsen i mitt liv! Varför du! Varför vi ♥
 
 
 
Ibland är den svåraste vägen
den rätta vägen......
 
Till månen & tillbaka ♥
 
 
 
 
 
Om du sent en kväll
känner en svag vind nära dig
bli inte rädd.
Det är bara min själ
som reser för att besöka dig
och lämna en mjuk smekning
på din kind ♥