Sociala medier
som Facebook och bloggar osv upplever jag i många samanhang får mycket orättvis kritik. Nu är det oftast från de som inte har ett konto av något slag men ibland även från de som redan är inloggad av ett eller annat slag.
 
För min del måste jag få säga att jag upplever både Fb och min blogg som ett sätt att prata och hålla kontakten med många av de vänner ( både från det verkliga livet men också enbart cybervänner ) som jag har. 
 
Om vi tar Fb som ett exempel. Där har jag väldigt nära vänner, vänner som jag umgås med ibland samt vänner som jag aldrig träffar i verkliga livet. Men min relation till även dessa vänner som jag aldrig kommer att träffa blir ju ändå en form av vänskapsrelation men endast med det skrivna språket och med bilder från mitt liv. Men den vänskapen värderar jag precis lika högt som den jag har med min familj och mina närmaste vänner som jag också träffar fysiskt.
 
Genom min blogg som jag skriver i nu så får jag ytterligare en form av relation med vänner och cybervänner som jag aldrig skulle ha haft annars. Vissa känner jag inte på något vis, andra finns i min fysiska närhet men alla är lika viktiga för mig oavsett om vi ses i livet eller endast här. Genom mina sociala kanaler ( FB & Bloggrna som jag skriver i ) har jag lärt känna otroligt fina och underbara människor ( vissa av de har jag aldrig träffat irl ) men så glad jag är för att Ni finns ♥ 
 
För mig har dessa kanaler varit ett enormt stöd när jag har haft stunder i livet som varit tunga. På samma sätt som att det har varit så oerhört roligt att få dela med mig av alla mina lyckliga stunder som trots allt är fler än de ledsamma och jobbiga perioderna i mitt liv. Att då få mötas av all denna förståelse, omsorg, kärlek och pepp som Ni alla ger, ja det värmer så oerhört i mitt hjärta. Vetskapen om att jag inte är ensam mitt i allt ( även om vissa av er "bara" är cybervänner ) gör att jag orkar en dag till och ytterligare en dag till. Och det är Ni som tillsammans med alla andra i min omgivning, som med all er omsorg ni ger på olika sätt, är det som gör att jag orkar räta upp mig gång efter gång när benen slagits undan av en eller annan orsak.
 
Tack för att Ni finns ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress