Sociala medier....på gott & ont.
Jag själv gillar sociala medier, dels att läsa men också att skriva eftersom jag har flera egna bloggar och jag finns även på Fb som tusentals andra. Med sociala medier har vi kommit in till andra människor på ett helt annat sätt än förut. Vi "besöker" utan att förflytta oss dit så att säga. Så en riktigt rättvis bild blir det ju som sagt inte, för jag kan ju välja hur mycket och med vad som jag vill dela, med mina "besökare".
 
Men det är inte bara bra och det tillför inte bara gott alla dessa fönster in till varandra. I dag så finns ni just nu i skrivandets stund hos mig vid mitt köksbord. Ni är med mig när jag dricker kaffe och pratar lite med Hubbe. Ni "ser" mig inte på riktigt men de flesta av er har ändå en ganska bra bild av min skrivarhörna i köket. Jag skriver ganska öppet, jag är väldigt ärlig med mina känslor och skriver alltid vad jag tycker. Ibland håller ni med och ibland går mina åsikter tvärt emot era åsikter, som det ska vara i livet med andra ord.
 
Men dessa "fönster" har också gjort att den fredade plats som hemmet alltid har varit inte är lika trygg och säker längre. Den borde vara det! men den är inte alltid det! För i och med sociala medier ( bloggar, Fb, twitter osv ) så släpper vi in varandra betydligt längre in i vår fredade borg och trygghet än vad som var möjligt före dessa tider. Och det är det som är baksidan med att låta oss besöka varandra och titta in genom våra fönster.
 
Följer ett antal större bloggare som jag tycker är intressanta. En del av dom har samma intressen som jag. Vissa bloggar om orättvisor, en del brinner för att fotografera och vissa delar med sig av sin vardag som inte är som min och därför så oerhört roligt att få läsa om! Jag tänker som så, att jag kan alltid lära mig någonting nytt och jag kan alltid få möjlighet att se saker ur andra perspektiv. Bredda mitt eget tänk så att säga!
 
Och det är här som jag ofta ser baksidan av dessa sociala medier. Jag ser hur flertalet, alltid anonyma, skriver dumma, elaka trista kommentarer där allt går ut på att såra den som driver bloggen. Varför gör vissa så? jag menar, har du inget snällt eller någonting bra att tillföra i en kommentar, varför överhuvudtaget skriva någonting då? Och då något elakt! Vad tillför det! Absolut ingenting!
 
Många kommentarer som jag läser är ren och skär mobbning mot personen ifråga som driver bloggen. Min fundering är då hur det kan komma sig att denna form av mobbning på sociala medier, att det på något vis har blivit accepterat och helt "lagligt" ? Jag menar, om detta sades till personen i verkliga livet, öga mot öga, skulle det bli rabalder utan dess like. Men i en anonym kommentar i ett kommentarsfält, ja där har det blivit mer regel än undantag hos vissa att kräkas ur sig både det ena och det andra kränkande till bloggskrivaren.....Säg mig, när blev det okej?? 
 
Som försvar till alla dessa hemska och elaka kommentarer har jag läst både en och annan som skriver att bloggaren får ju lite skylla sig själv eftersom den skriver öppet och offentligt. Då får man räkna med att få både det ena och det andra skrivet i sitt kommentarsfält. Men då undrar jag när det blev ok att tänka så ? Eller är det så att människan alltid har haft ett behov av att trycka ner andra för att lyfta sig själv och att anonymiteten bakom en dataskärm gör detta möjligt på ett helt annat sätt än förut, och det är därför som mobbning klivit in i var mans hus via internet och sociala medier....
 
Förr, innan internet, då var man lite skyddad mot elakheter i sitt hem. Då var ens hem en fristad som gav en möjlighet att andas ut och känna ett visst lugn och gav människor en möjlighet att komma undan mobbning och alla elaka ord som kunde slängas mot den utsatte. Men hur är det i dag? I dag så är du inte ens fredad i ditt eget hem för de som vill vara elak och de som vill vara dumma, ja dom kommer åt den, som dom vill trycka ner, på ett helt annat sätt i dag än förut. 
 
Förr så blev ringarna på vattnet runt den utsatte inte riktigt lika stora som i dag. Tänk om du blir fotad av någon som vill dig illa. Tänk om denna någon väljer att lägga ut denna bild offentligt, kanske med en taskig kommentar eller en "antydning" som är elak och kränkande. Jag får rysningar när jag ser framför mig  "ringarna" som i dag på en timme växt sig lavinartat och finns i var mans mobil/platta. Hur kan detta någonsin få vara okej! När blev det okej? Och det viktigaste av allt.......Hur får vi stopp på det!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Min själ håller på att komma ikapp mig ♥
Midsommarafton......och jag sitter här i köket med hundarna och bara andas. Just i dag, just nu känns det äntligen som om min själ på något vis kommi i kapp mig själv. Har fortfarande så mycket sorg som tumlar runt i mig, men på något vis är det som om jag kommit på rätt sida om diket nu. Känslan av att det går lite lättare att andas finns oftare nu än förut. Säger inte att det är lätt än, men mina andetag går djupare ner i lungorna. Och det tackar jag för!
 
Önskar alla en härlig midsommarhelg ♥
 
 
Bara älskar
att Jörgen nu jobbar på hemmaplan. Han kommer hem varje lunch. Äter, pratar lite om förmiddagen som varit, och i dag blev det en powernap med småhjärtarna på köksgolvet mitt i lunchstöket med dagbarnen. Så himla varm i hjärtat jag blir av mina favoritkillar ♥