I Torsdags så var det då dags för Hubbes sista anti inflammatoriska tablett mot sina besvär i frambenen/vä armbåge. Så nu går jag/vi i väntans tider....igen.

 

När vi var nere i Sundsvall så var inflamationen i armbågen helt utläkt med lite pålagring och bentäthet som följd. Och OM det inte strular till det på något vis nu, så kommer detta inte att leda till någon form av begränsning för Hubbe, utan han kommer att kunna leva ett liv fullt ut, utan några begränsningar.

 

Hubbes problem med benhinnorna är helt borta. Vi får ta i hans framben utan att han bryr sig. När han hade som ondast så drog han tillbaka sina framben bara han såg att vi kom med handen och om vi höll i benen så talade han högt och tydligt om att det gjord jätteont ♥ Men som sagt, nu kan vi stryka på dom, hålla fast dom och i dagsläget ligger eller sitter han helt still när Jörgen klipper klorna.....duktiga pälsboll ♥

 

Om ca 14 dagar ska vi tillbaka till vetten här i Umeå för en kontroll igen ( Ser vi att Hubbe får smärtor igen ska vi in direkt, men annars vänta i 14 dagar ) OM det är någonting som ligger och pyr i vä armbågsled så kommer det ganska så direkt att börja stöka till det trodde specialisten i Sundsvall ( Han jämförde Hubbes problem som med ett gruskorn i skon. Fort känner man av det lilla skavet och snabbt blir det ordentligt ont ) Så nu har Hubbe varit utan sin medicin i 3 dygn och än ( peppar peppar ) ser vi ingenting på honom ( Tack och lov! Men helt avslappnad är jag inte! )

 

OM det nu blossar upp i armbågen blir det en sväng till ner till Sundsvall och då blir det en artroskopioperation för att verkligen kunna se vad som felas och utifrån vad dom ser då gå vidare med lillgubbens problematik. Men nu har vi beslutat, och vi har all vetorätt! att det inte ska strula någonting mer utan nu ska det bara gå åt ett håll och det åt rätt håll!

 

Vad har vi då kvar efter att benen är okej och allt sådant är "över" ? Jo då ska vi börja att rehabilitera hans rygg/länd/kors ( vet faktiskt inte vad det heter på en hund ) När vi var nere i Sundsvall så upptäckte dom att han smärtade mycket (ovanligt mycket ) där bak. Så när han ändå var sövd för en megastor röntgenundersökning valde han, specialisten ( Tack & Lov ) att även ta och kolla upp ryggen och då såg dom att Hubbe är född med 8 kotor isf 7 som är normalt ( Detta var då orsaken till hans ryggsmärta )

 

Detta är tydligen en nyck från moder natur och dom allra flesta hundägare vet inte om detta utan ofta märks det när hundägaren söker hjälp pga smärtor i ryggen på sin hund. Vi har däremot turen att veta det redan nu så med rätt rehab, och med rätt tänk framöver så kommer Hubbe att leva hur bra som helst och kunna röra sig hur som helst och var som helst utan några problem framöver ( Bara vi håller hans rygg stark och tränad vill säga )

 

Vad ska vi då göra??  Hubbe kommer att få vattentraska ( Som Ruffe gör ♥)  Vattentrask tillsammans med mycket promenader/fri rörelse ute i skog och mark ( Lyfta fötterna med andra ord ) bygger och stärker ryggen så att smärtor/instabilitet försvinner. Och vad passar väl en Hubbe bättre än att få vara lös ute i skog och mark och bara röra sig och samtidigt få världens bästa träning för sin rygg. Och att sedan Morris ( vår andra hund ) också älskar dessa promenader, ja det är verkligen som pricken över  i:et ♥

 

Så nu väntar vi. Väntar för att se om det blir en artroskopi op eller om vi kan gå vidare till rehabiliteringen för ryggen. Hur som har vi en pigg och glad kille som nu har fyllt 8 månader. En 8 månaders odygdspåse som ger oss villkorslös kärlek varje dag, blandat så där lite lagomt med bus som gör att vi suckar tungt men ändå inte kan låta bli att skratta. För en Hubbe med en yuccapalm i munnen och jord över hela vardagsrumsgolvet lyser bara livsglädje och det gör en så oerhört glad i hjärtat ♥

 

Så nu håller vi tummar & tassar att allt ska gå vägen med så lite stök och bök som det bara är möjligt. Jag längtar tills allt är över och vi kan blicka framåt mot allt roligt som vi kan fylla vår vardag  och hundarnas liv med. Vi har två pälsbollar ( den ena mer än den andre ♥ ) som gärna följer med på allt som vi gör. Och jag längtar och ser fram mot att inte behöva tänka begränsat. Så himla härligt att fara ut i skogen och kunna släppa våra yrbollar lösa och låta dom njuta av en stund i skogen och bara få vara den hund som dom är ♥