I dag känns själen tom, urgröpt men samtidigt renad på ett sätt som jag inte riktigt kan sätta ord på. Att bära känslomässigt jobbiga och tunga saker inom sig tar så oerhört mycket av ens egen energi, mer än vad man kan tro. Bara detta med att skriva ner och sätta ord på känslor som åker runt i ens kropp som ett skepp på havet, hjälper till att läka, och förhoppningsvis gör att det går att orka lyfta upp huvudet och kanske se en möjlighet där framme, borta i horisonten.