I bland är det som om allt djävulskap kommer på en gång, Ungefär som ketchupeffekten, först kommer inget och sen kommer inget men så rätt vad det är så kommer fan så mycket på en gång så det rinner över och lite till!

 

Allt började i Bottis. En vanlig morgon i vagnen. Frukost och sedan en sväng ner på stranden så att Morris & Rufus skulle få busa lite och bada innan alla badgäster skulle dyka upp. En vanlig morgon, precis lika som dom två första.

 

Men sedan blev det ingenting som vanligt! Inne i förtältet började Morris att kräkas, jag lyfte ut honom och torkade upp. Men när han står där ute i skuggan säger ryggkänslan mig att detta inte är en "vanlig" kräkning. Tar in honom och ser att han tungandas, sköljer av honom med kallt vatten och startar fläkten som får blåsa kall luft. Andningen lugnar ner sig och jag hinner precis tänka typ att detta går nog vägen. Då tar andningen om igen och jag tar mer vatten på Morris som då kliver upp och vill gå iväg. Lyfter tillbaka honom och tänker precis säga åt Jörgen att nu får vi ta mig sjutton fara till vetten för nu är Morris dålig och det ordentligt! Då faller Morris som en fura åt sidan och tuppar.

 

Jag lyfter upp Morris och beordrar Jörgen att springa ner till sjön och kyla ner honom. Packar in allt som ska med och stoppar in Rufus i bilen. Har precis ringt Sanna och bett henne kolla upp närmaste Vet från Bottis och blir hänvisad till Vindeln.Det tar ca 10-15 minuter att få Morris så pass pigg att vi vågar fara och sedan mina vänner kan jag säga utan att ljuga att det hade blivit dryga böter om polisen klockat mig efter vägen.

 

Väl i Vindeln har Morris piggnat på sig riktigt bra. Han blir ordentligt genomkollad och får lite kortison mot de knott och myggbett som han också fått för att underlätta för kroppen att återställa sig. Vi kan därefter fara vidare hem mot Umeå. Ska hålla koll på lillhjärtat men efter omständigheterna så mår han bra i kväll ☺

 

Men så kom då ketchupeffekten! När vi ska till stallet ikväll får Morris (av naturliga skäl) stanna hemma och likaså Kirvan eftersom det var så varmt. Och när sedan Jörgen ska gå ut och kissa killarna så från garaget kommer en hund rusandes på våra hundar och ska bokstavligen döda! ( Upplevdes så iaf) Jörgen lyckas slita undan Morris som var den som den andra hunden siktat in sig på. Kontentan av det hela blev att då såg han Kirvan och gav sig på honom. Kirvan skrek som en gris och slet sig sedan lös i villervallan som uppstod när Jörgen försökte stoppa hunden genom att ta tag i flexikopplet på den andra hunden ( Jörgen har 2 väldigt skadade fingrar på höger hand, flexikopplet brände igenom köttet på fingrarna på direkten) 

 

Så där stod då Jörgen....med Morris som kanske var nacklös pga att han slitits bort från hunden i en lååång luftfärd. Kirvan som hade sprungit iväg lös och rädd och en annan hundägare som var helt förstörd pga situationen. Paniken som då flödade genom Jörgen, ja den går nog inte att sätta ord på! Jörgen sprang i förtvivlan hem för att lämna Morris och sedan ge sig ut och söka Kirvan, var han nu kunde tänkas vara. Men snacka om att vår lilla kille (Kirvan ♥) är heeelt otroligt!! För gissa vart han sprungit? Jo...hem till bron och där satt han snällt och väntade i tryggheten på att Jörgen och Morris skulle komma, hur duktig är inte lillkillen våran ♥

 

Så i dag har vi nästan förlorat vår kille 2 gånger! Och på detta har vi Kirvan som också hade kunnat förolyckas i denna incident. Så utan att överdriva kan vi lugnt påstå att nu får det räcka för ett tag! Dessa berg och dalbane dagar med känslor som löper amok och ett stresspåslag på 300 %, ja det är inte lätt för fem öre att bearbeta. Kan väl säga som så att det har flödat lite tårar hos Herr & Fru Ahlenius i dag, och fler kommer det nog att bli i takt med att chocken släpper för oss båda. Men så får det vara, att gråta är inget som någon av oss skäms för, att gråta är läkande för själen och precis vad vi behöver nu. Det och en öl eller två för nerverna ☺