Kan väl säga som så utan överdrift att i dag hade vi en sån där dag när jag ville en sak och Lucky, ja han var av helt annan åsikt! 

 

Vad var det som hände då? Jo, Lucky ansåg att han skulle vända och gå hem, och jag ansåg att vi skulle fortsätta rakt fram....Förra gången som vi passerade sandhygget hade vi redan då ganska så olika uppfattningar om var vi skulle gå och var vi skulle vända. I dag så blev det ungefär samma sak, tvärsnurra runt och skulle vända hem, fleera gånger...

 

Det positiva i det hela är ju att jag vi det här laget har lärt mig att sitta på rumpan, lätta på tyglarna och driva framåt. Inte som första gången när jag försökte stoppa hans backande med att ta i tyglarna för att stanna ☺ Men nu blev jag faktiskt lite förbannad ( Jag kan faktiskt bli lite arg jag också, även om  det tar lite tid ) Fördelen med att jag blir arg är att jag då blir mer bestämd och mer tydlig. Jamsandet och duttandet lägger jag åt sidan och på så vis går jag från den frågande Åsa ( Vill du gå framåt? ) till att säga ( Nu! ska du gå framåt!! ) och det är faktiskt en stoor skillnad på dessa två olika sätt att rida, utan att för den skulle bli otrevlig på något sätt!

 

Så av det hela som skulle bli en ralativ liten runda blev det ett längre runda med en massa härliga galoppsträckor ☺ Det tackar jag ju inte nej till, speciellt när det var varmt och soligt ute och en blåst som snällt höll undan den värsta myggen och bremsen ☺ 

 

Jag fick även tillfälle att öva galopp i nedsittning ute. Jag har ofta valt att stå upp i lätt sits och låtit honom bara rulla på, till stor del för att min egen ork inte räkt till, men även för Luckys skull. Har velat låta honom sträcka ut och bara njuta av få röra på sig utanför ridhusväggarna. Men i dag med Sannas hjälp så har jag börjat att hitta rätt position i sadeln samt att min egen styrka ökat lite. Lägg sedan på ett lösare bäcken som jobbar med isf mot rörelserna så är lyckan komplett. Har även börjat att hitta nedsittningen på ett helt annat sätt än förut. Så summan av kardemumman är att jag efter varje ridpass känt att lite mer för varje gång har lossnat samt att jag oftare och oftare får känna en aha upplevelse - JA! Det är så det ska kännas! Det är så jag ska göra! ☺ Om nu bara piloten oftare gör rätt så blir det så mycket lättare för Lucky att göra sitt. För inte är det hos honom bristerna finns, utan det är uteslutande hos mig felen ligger när vi inte klarar av att prata samma språk!

 

Längtar till i morgon, hoppas på en lika härlig tur då också. Får se om det blir ett pass på banan eller om vi far till en lång härlig klätterbacke för att låta killarna jobba lite där ☺ Hur som ser jag fram emot ridturen, ska bli så roligt ♥