Nu har min andra medryttare varit och provridit Lucky. Jag kommer att ha  2 st som hjälper mig. Den ena är en underbar ung tjej som heter Oliwia. Hon känner Lucky sedan tidigare och det tycker jag helt enkelt är jätteskönt. Hon vet hur han är som individ och hon vet hur han är att rida och hantera utifrån ridskolelivet då vill säga. Men att hon verkligen tycker om honom är det inget som jag behöver tvivla på. Hon kommer att ha 1 fast dag i veckan, men kan naturligtvis byta den dagen om behovet finns. Och nu i sommar har hon och hennes mamma tagit i stort sett 2 dagar per vecka. Lyx för mig och lyx för Lucky ☺

 

Så vem är då min andra medryttare? Jo, hon heter Eva och är ursprungligen en gammal "förälder" till mig. Så otroligt roligt eftersom vi under en längre period umgicks både via jobbet men även privat☺ Hennes son var nämligen dagbarn hos mig innan hans skolstart, och från att nästan aldrig stött på varandra så sprang vi på varandra heeela tiden under en period. Det fanns som sagt en mening med det, för det var under ett sådant möte som det blev bestämt att hon skulle provrida Lucky och se om det käntes rätt mellan dom ☺

 

Så sagt och gjort. I onsdags så följde hon med till stallet och tog sin första av vad jag hoppas på många turer på prinsens rygg ☺ Det blev inte ett lätt pass som första gång, fullt ös medvetslös kan man nog säga utan att ljuga, men hon vekade nöjd och Lucky likaså. Att galoppera ute i den ljumma sommarkvällen säger nog varken häst eller ryttare nej till ☺ Jag och Sanna njöt nog precis lika mycket som Eva och alla 3 killarna var med på noterna. Pridde så mycket att jag trodde att jag höll på att ta knäcken på honom. men han var bara taggad till tusen, därav lite studsigare bak och frustande ljud, tack och lov för det! Jag är inte den som vill meddela att jag ridit slut på hennes häst, känns inge bra kan jag upplysa om ☺ Eva´s önskan är att rida 1 dag i veckan. Men med det yrke hon har så är det väldigt tufft tidsmässigt i perioder, och med egna barn, så vet vi alla att även om önskan finns är det inte alltid så lätt att få ihop tiden. Men så ofta som det fungerar så kommer hon att hjälpa mig och Lucky och det tackar vi för ☺

 

Ja så ser Team Lucky ut. Nu har jag hjälp 1-2 ggr i veckan och det är jag superglad över. Dels för att jag inte fixar att rida 6-7 dagar i veckan pga mitt bäcken. Men sedan vill jag ju också hinna med att umgås med Jörgen som jag delar livet med ♥ Flickorna träffar jag ju ganska så naturligt eftersom vi alla har häst i samma stall, så den tiden får jag där ☺ Antondoser får jag via Skype och telefon (tack och lov för tekninkens under) 85 mil kvistar man inte för en kopp kaffe precis ☺ Och eftersom han har sitt liv där så använder vi oss av de möjligheter som finns för att umgås ( internet ☺ ) Och min älskade Morris, jag han är med mig i stort sett överallt, oavsett om jag jobbar eller är i stallet. Mitt mål med honom är att han ska lära sig att jogga efter oss när vi rider, jag & Lucky. Och eftersom han är en klok hund så kommer det att gå bra att förstå var jag vill att han ska vara någonstans ☺

 

Jag är så tacksam över Eva & Oliwia. Det är guld att ha hjälp som jag verkligen litar på. Litar på att dom tar hand om min fina kille på absolut bästa sätt. Att dom ser på honom med kärleksögon och inte bara som en "maskin" som det bara är att hoppa upp på och rida. Att dom visar honom den respekt och den kärlek som han förtjänar. Trots allt gör han en otroligt massa för oss genom att tillåta oss att sitta på hans rygg, och den gåvan och det förtroendet förtjänar respekt och kärlek tillbaka!

 

Något som också är väldigt viktigt för mig är att mina medryttare ska känna att när dom har sin dag så är Lucky verkligen "deras" Eftersom båda två har stora hjärtan och mycket sunt förnuft så vet jag att dom tar hand om honom på bästa sätt. Då när dom har sina dagar, ja då bestämmer dom själva vad dom vill göra. Jag har inga "krav" på att dom ska göra si eller så. Dom läser i vår bok och utifrån detta så rider var och en efter eget huvud. Jag är fullt övertygad om att om en person känner sig delaktig till 100 % (dvs rår om på lika villkor, så lika som det bara är möjligt eftersom det ändå är jag som så att säga "äger" Lucky) då också verkligen sätter, i detta fall då Lucky`s bästa för ögonen. Men detta är mina tankar och funderingar och det passar mig och Lucky. Med detta säger jag inte att det är den enda och den rätta vägen. Varje hästägare bestämmer sjäv över sin häst, men både jag och flickorna resonerar så här, det känns bra för oss i alla fall, och vi har under årens lopp fått kvitto på att resultatet faller väl ut så att säga  ☺

 

Ja här har ni då vi som är  Team Lucky ☺ Förutom Oliwia & Eva så ingår naturligtvis både Sanna & Jessika samt "godismannen, fixaren och allt i allo" Jörgen. Att ha häst är inte en hobby utan det är en livsstil och ett familjeföretag. Utan alla som ingår faller oftast det hela som ett dåligt byggt korthus, Var och en är oerhört viktig och var och en fyller en oerhört viktig funktion! Som vi brukar säga " En för alla, alla för en" Det är vi det, Team Ahlenius eller klanen Ahlenius som vissa kallar oss. Och i den familjen ingår alla som finns runt oss och som hjälper oss på ett eller annat sätt, eller som vi också brukar säga " Finns det hjärterum så finns det stjärterum! ♥