Ja ikväll är första kvällen när jag är helt själv förutom Morris då. Alla barnen försvann ju med vindens fart i Augusti. Flickorna våra till en gemensam 3:a ovanför oss och "lilla" Anton, ja han försvann hux flux till högskolestudier i Skövde! ( Han får finna sig i att vara "lilla" Anton, för han är ju faktiskt minst av alla barnen. ja inte till längden, men till åldern iaf ☺ )

 

Jag och gubben, ja vi har gråtit floder, båda två. Det spelar ingen roll att vi båda visste, att en vacker dag, ja då skulle dom ju flytta iväg. Hur mycket vi än pratade om den dagen, så var vi ändå lika oförberedd när dagen kom. Chockade stod vi där i tystnaden som uppstod när barnen sa hej då och stängde dörren efter sig.

 

Det går hyffsat bra med flickorna. Dom bor ju bara ett stenkasst bort och dyker upp titt som tätt flera gånger i veckan. Men Anton! Från onsdag till lördag så bara for han iväg. Vi hade som ställt in oss på att få rå om han i ett helt år till! Åtminstone en skulle vara kvar och fylla vårt hus med prat och ljud så att tystnaden inte skulle bli så total.

Men så blev det inte, för han kom in på de studier som han så hett önskade att få gå.

 

Missförstå mig inte nu. Jag är så oerhört glad för Antons skull, detta är vad han vill prova på! Just nu är han verkligen på rätt plats i livet. Dagen då han fick reda på att han kommit in i Skövde på den linje han så hett vill prova på, ja det var som att vinna högsta vinsten för honom. Och både jag och min man glädjer oss verkligen med honom. Men, även om vi gör det, så självklart saknar vi honom enormt mycket. Det är ju faktiskt närmare 90 mil dit, så självklart blir det lite långt mellan gångerna som vi kommer att ses nu framöver.

 

Så ser livet ut för oss just nu. I denna stund så sitter jag och Morris i soffan med filten runt oss och min man han är på jobbet eftersom han har natthelg på schemat. Det är helt tyst i huset och mörkret har lagt sig ute så nu tänker jag krypa till sängs och få min skönhetssömn, för det kan jag verkligen behöva ☺