- Absolut först vill jag

tacka för allt stöd och för all omtanke som ni visar oss. Har fått flertalet förfrågningar om vad som hänt och hur det kommer sig att vi har hovproblem och att vi hela tiden tjatar om bootsen hit och bootsen dit ;) För oss som har varit med från dag ett är ju allt glasklart, men för er andra som bara får lösryckta delar hit och dit, ja då blir det inte lätt att få ett sammanhang om vad som vi har upplevt och vad som har hänt under alla dessa månader.

Allt tog sin början i månadsskiftet Juli/Augusti. Då drog han av sig första skon och trasade sönder den hoven (Vä) ben. Då kom första bootsen på :) Men eftersom Pyrets hov är lite långsmal så var det ingen boots som passade optimalt. Det behövdes alltid en mindra storlek för bredden men en storlek större för längden :( Den booots som passade bäst blev denna och tillsammans med gaitern så satt den hyfsat trots att den var för stor på bredden.

I samma veva så begandlar vi Pyret bak men det andra benet för mugg (Den resan är en helt annan) och han fick tillslut ganska mycket vilket resulterade i problemet som har lett fram tills där vi är i dag. För bara några dagar senare så sliter han av sig skon på andra hoven (Hö) ben och det är nu allt startar. Nu är det första veckan i Augusti så med andra ord har nu Pyret varit barfota bak till dagens datum (13/1-14) och han lär fortsätta att vara det i mååånga månader till, kanske för alltid, vi vet ingenting om framtiden.

Hur som så är det nu vårt och Pyrets lilla hovhelvete startar. Pga att han har mugg bak på hö hov så kan han inte ha en gaiter som hjälper till att "hålla" kvar den bootsen på plats (För bred för hoven men behövs för längden) Alla som har hållit på med mugg vet att man ALDRIG får ta bort muggrugorna för då sprids bakterierna och får nytt fäste på det friska skinnet. Och tro mig, det stämmer!! Att sedan Pyret hade två olika bakterier i sin mugg gjorde ju inte saken lättare. Men men, nu lämnar vi stickspåret mugg och återgår till bootsen och dess problem

I och med att bootsen aldrig satt optimalt, trots att Sanna "fyllde" ut hoven med utfyllnadsmaterial för att bygga den bredare så lossnade den lite nu och då. Och det hade väl inte gjort någonting OM inte hovkvalliten på Pyrets hovar hade varit så skör. För varje gång som han tappade bootsen så trasades hoven sönder lite mer och det blev att fylla ut och fylla ut för att få den att sitta. Att sätta på gaitern var inte att tänka på eftersom muggen fortfarande var kvar och det var mycke, tro mig. Byte av sko föll på att längden kontra bredden aldrig stämde så då föll vi på det :(

Nu har det hållit på så här av och till sedan första veckan i Augusti och hoven har blivit sämre och sämre allt eftersom. Och detta bara på grund av att han tappat bootsen lite nu och då kortare stunder, han har aldrig gått barfota utan boots längre än det tagit mellan utsläpp (bootsen på) tills någon under dagen sett det och tagit in honom till boxen för att minimera söndertrasninga av hoven tills bootsen kommit på igen. Att då tro att han kan gå barfota (alla hästar kan ju det) ja det är rent djurplågeri och en utopi när det gäller Pyret iaf!

Nu är vi då framme vid dagens datum. För tre dagar sedan (10/1-14) kommer vi till stallet. Glad i hågen för nu har vi hittat bootsen med stort B. Äntligen kanske vi kan få lugn i själen och en glad Pyret för nu har vi (hoppas vi) hittat bootsen som kommer att sitta. Men vad hittar vi i hagen den dagen då!? Jo en förtvivlad Pyret som lyckats få av sig BÅDA bootsen och trampat sönder sina hovar totalt, bägge hovarna trasiga (Bootsen satt på när han släptes ut på morgonen) Den enda trösten är att den ena hoven ser liiite bättre ut än den andra. Då ta mig fan brast det. Kan det ALDRIG ta slut!!!

Så här är det nu. Vi har dom nya bootsen, en trasig och väldigt ömfotad häst, en förtvivlad dotter som snart tror jag lägger detta med häst på hyllan (förstår jag helt och fullt) och så jag. Vi växlar mellan hopp och förtvivlan på en millisekund. Vi sliter vårt hår och ber ömsomt till Gud och svär eder i nästa andetag. Vill du byta?? Be my guest!!

Så att alla hästar kan gå barfota, ja det håller jag inte riktigt med om. I den bästa av det bästa världar, Ja visst! Men inte i vår och Pyrets värld. Om vi skulle ha släppt ur Pyret barfota ja då hade han inte levt i dag, då hade vi varit tvungen att ta bort honom. Blir han fortfarande så här trasig efter 6 1/2 månad utan skor, utan bootsen efter en stund i hagen, ja då vill jag inte tänka på hur han skulle ha sett ut utan boots alls på hovarna!

Vad gör vi nu då ? När jag skriver denna mening, ja då blir det bara tomt i huvudet. Just nu är orken och energin i botten, vi tar en dag i taget. Tack och lov har vi en SUPER bra hovis som verkligen ställer upp och tar sig tid att hjälpa och förklara för vi förtvivlade människor runt Pyret. Vi sover illa (mardrömmar) eller inte alls. Tårarna sprutar vid dom mest konstiga tillfällen och är vi bitchigare än vanligt, försök att ha överseende. Vi kommer att bli snällare, tro mig, bara vi kan andas, utan att kännas som att vi ska lösas upp i atomer ;)

Så stöd och uppmuntran och snälla ord tar vi gärna emot. Alla förslag till starkare och bättre hovar får ni gärna dela med er så länge det inte går ut på att han ska gå helt barfota, det fungerar nämligen inte. Just nu känns det som om vi springer runt i en labyrint och inte hittar ut, men vi vet att det finns en utgång där även för oss, kanske inte i dag men förhoppningsvis i morgon.