Gårdagen var full av känslor. Sorg, glädje, oro, förväntan och till det en stor portion stress tävlade om platsen i min kropp igår :) Mina sinnen gick på högtryck och jag tror att pulsen aldrig kom ner till vilopuls någon gång under dagen...

 

I går vad dagen D, vår nya bästa vän skull hämtas hem till oss, alla papper skrivas och sist men inte minst skulle en 170 cm hög, kraftig pålla ta plats i vår nu väldigt lilla transport :) Trodde en stund att transporten skulle braka! Vilken bjässe han är jämnfört med Pridde och hur vår älskade Holle var :O

 

Men in klev han, stannade en gång och luktade på rampen, tittade på Sanna och frågade henne" ska jag kliva på?" - Japp sa Sanna: kom du...och på klev han utan att fundera någonting mer, tog ca 15 sekunder :) Men vägen ut till storvägen!! Först en seg lååång uppförsbacke nyplogat och så där lagomt halkig i mina ögon. Och slutat på vägen var en i mina ögon lika halkig men sååå mycket brantare! Usch vad nervös jag var med den tunga killen där bak, brant nerförsbacke där jag var tvungen att stå still i utförslöpa med all trafik som går efter rödbäcksvägen. Såg för min inre blick hur hela ekipaget bara styrde ut tvärs över vägen i halkan och med tyngden av Balzac i transporten. Men det gick ju bra, tack och lov för Diesel Doris :)

 

Väl hemma i Ström stod dom andra och väntade tillsammans med Ida. Ut klev lillkillen och stirrade sig storögt omkring. Och då blev han superhög :) Vilken stor lillkille han är. In i stallet och på med det nya ursnygga innetäcket som satt som en smäck. Fram med skumpan och lyckliga kunde vi börja att släppa ut all oro och bara ta in glädjen över att allt hade gått bra. Hur jag överlevde Priddes hämtning i Gällivare har jag inte fattat än! 52 mil med en helt ny vän därbak, skyller på att jag inte riktigt visste vad vi gjorde ;)