i expressfart! Och när livet rullar på lite för fort för mig så slutar jag att sova. Och ju tröttare jag blir ju fortare tycker jag att allt rusar på. Inser i dagsläget att jag har väldigt lätt för att triggas igång när livet packar på. Svårt att se helheten och att greppa det som finns framför mig. Svårt att styra upp och planera min dag utan känner mest att det snurrar i huvudet och min motorik blir ryckig, okoncentrerad och allt jag gör blir bakvänt och tar betydligt längre tid än vad det egentligen borde ta. 

 

Inser att min resa som jag påbörjade för många år sedan fortfarande är högst aktuell. Börjar inse att jag, Åsa, kanske inte är en heltidsmänniska i livet. Nu är det inte jobbet jag pratar om utan mitt liv med allt vad det innebär. Med deltidsmänniska menar jag att inte alltid fylla dagarna till brädden utan inse att jag bara kan fylla dom till hälften.

 

För mig är det helt ok att maxa dagar, det fixar jag lätt. Men att maxa dagar vecka ut och vecka in 52 veckor per år, ja det är det jag inte fixar. Jag är skörare än vad jag tror (eller vill inse) och har nu under hösten flytit runt och bara fyllt på med än det ena och än det andra. Och det ska jag inte sluta med för det vill jag inte!. Det jag däremot måste börja att göra är att planera mina dagar och se till att jag har ledig tid enbart för att vara. För att sluta med allt som fyller mina dagar, ja det finns inte på min världskarta. Jag måste ist bli bättre på att styra upp och planera :D Så fram med livsfilofaxen fru Ahlenius, då blir nog livet lugnare och sömnen bättre! :)

 

Hm.... lyxhustru och sitta på en hästrygg hela dagarna. ja det vore väl någonting för mig ;)