Jag var nog en zigenare i mitt tidigare liv :)
För oj vad jag trivs i vagnen. Jag älskar allt som har med husvagnsliv att göra. Gillar att rulla fram i sakta mak och känna hur det gungar så där lite lagomt där bak. Kunna stanna var som helst och ta en kopp kaffe eller bara lata sig lite på färden om det kommer ett fint ställe.
 
När barnen var små rullade vi varje sommar i 10 år runt om i Sverige och jag är övertygad om att vi har provat nästan varje pol som finns att bada i norr om Sundsvall iaf :) Jösses vad roligt vi har haft och våra tre nu vuxna barn har aldrig klagat eller gnällt oavsett hur långt vi har kört, fullt ös har det varit från första till det sista året av dom 10.
 
Men i takt med att dom växte upp så blev önskan om att vara i stan med kompisarna större och större och i samma veva blev vi med häst & ponny så helt naturligt blev det ett avbrott i vårt husvagnsliv under många år. Men nu har vi dom senaste åren tagit upp det igen och gud så härligt det är. Det är så mysigt att sitta i förtältet och bara vara. Ta dagen som den kommer och bara göra sånt som är roligt. Packa fikasäcken och fara på vandring runt om och uppleva nya saker och nya platser, ja det är livet..
 
Förutom att vi har hittat vår mysiga camping i Bottis så har det blivit lite av en tradition att vara i S-holm åtminstone 2 veckor varje semester. Här finns det hur mycket som helst att se och uppleva, som ett smörgåsbord full med möjligheter. Vi har beslutat oss för att 2 veckor inte är nog så nästa gång som vi reser hit kommer vi att stanna i 4 veckor. Blir vi nöjda tidigare så åker vi hem men om jag känner oss rätt så kommer 4 veckor att upplevas som för lite då också.....Vi hinner inte allt som vi vill göra, för mycket att uppleva och för lite tid :)
 
Det enda som är lite trisst är att vår älskade vagn har fyllt 30 år i år. Den kommer att behövas bytas ut men fy så hemska vagnar dom gör i dag :( Har tittat på en uppsjö olika fabrikat men det är alltid ngt som jag tycker är fel, har i dagsläget inte hittat ngn som jag är riktigt nöjd med. Ja jag vet, ett I-landsproblem men än dock ett problem eftersom vår inte blir yngre utan tyvärr bara äldre och äldre för var år som går. Men om jag börjar att titta runt nu så kanske jag har hittat ngn tills vår vagn rasar, hoppas jag iaf :) Här på Rösjön känner dom igen oss just på grund av vår vagn och dess färgsättning, dom viste exakt var vi hade stått i fjol :) Smyga kan vi då inte göra, vi syns vare sig vi vill eller inte ;)
 
Ha det gott och sköt om er...
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress