MENY
Efter en massa strul så blev det bra. Trodde ett tag att jag skulle kliva av men skam den som ger sig. Efter liiite bättre ridning och en massa f-n anamma så blev det så bra att jag vågade mig in på banan.
Men när jag skrittade genom gången mellan framhoppningen och banan så dunkade hjärtat, huvudet försvann och jag trodde att jag skulle kräkas :) Då funderade jag verkligen varför jag gjorde detta mot mig själv eftersom jag inte är och aldrig kommer att bli en tävlingsmänniska.
Men sen, när vi hade kommit i gång och jag insåg att med Lucky's hjälp så skulle jag fixa det. Ja då blev det bara roligt :) Helt otroligt att jag som för ca 1½ år sedan inte ens vågade trava bommar med Holle, nu vågar fara runt och försöka mig på hinder som egentligen inte är höga, men för mig är det ett enormt stort steg och jag är förbaskat stolt över mig själv. Och det bästa av allt är att det är mellan hinderna som jag känner mig osäker, inte över dom. Så med bättre balans och styrka så kommer det bara att gå bättre och bättre....Att hoppa är som att flyga, helt underbart :)
Jag är enormt lyckligt lottad som har barn och gubbe som tror på mig och stöttar mig. Utan deras stöd vet jag inte om jag skulle våga mig på en sån här sak. Som Jörgen brukar säga : vad är det värsta som kan hända ? Och rätt har han ju, det kan inte hända så mycket, det kan bara bli roligt :)
Och alla ni där ute, ta chansen och pröva era vingar. Alla ni har nog en dröm eller en önskan om att prova någonting som kanske känns skrämmande eller för stort. Allt går, det kan bara vara en liten krokig väg fram till målet. Och i bland kanske målet inte blir exakt det ni hade tänkt er, men om du känner glädje och stolthet över det du har försökt dig på, ja då är du en vinnare hur som haver oavsett slutresultatet.....
Ha en underbar dag.....
0