ute, i hela sin prakt. Temperaturen visar på blyga + 3,5 grader men det syns tydligt att våren närmar sig. Träden har börjat att både knoppa och blomma. Gruset sopas bort från vägarna och snön blir allt mindre ute......så efterlängtad våren är!

 

 

Första dagen på helgen. Fredag och huvudet känns lite tungt och kroppen fortfarande osövd, men vad gör det när både lördag och söndag ligger framför mig. Har haft ganska så mycket rusningar nu på slutet så i helgen är det lugn och ro som gäller, varvat med sömn, för trött är jag. Ser fram mot ultraljudet/provtagningarna som jag ska ta nu innan sommarens återbesök på kardiologen. Lugnet kommer att infinna sig när jag ser att hjärtat tuffar på och är lika friskt (eller sjukt) som det alltid varit.....längtar efter att höra det jag oftast får höra : Det har bara blivit marginellt sämre, bästa beskedet en kan få tycker jag! Fasar för den dagen beskedet blir någonting annat. När jag väntar på att få göra denna koll så börjar alltid oron att flyta runt i kroppen, ungefär som varmt vatten i ådrorna och tanken ligger alltid och maler......är det nu det vänder på riktigt? Oftast lyckas jag trycka bort oron, men mellan varven slår den igenom hur mycket jag än försöker. Värst är det på natten när jag vaknar av en rusning, då är det lätt att tankarna flyger och oron får fäste i själen.

 

Men i helgen ska jag njuta av lugnet. Njuta av solskenet och vara tacksam för att livet, som trots lite gupp på vägen, ändå är så bra som det bara kan bli. 

 

Sköt om er tills vi ses igen.