När ungarna lämnar boet
Blandas lycka med sorg.
 
Lycka för att ens barn startar någonting nytt. Får en möjlighet att få växa i sig själv utan att vi föräldrar är där och "petar" i deras liv. Nu är dom stora nog för att breda ut sina egna vingar och flyga iväg. Vissa flyger bara till närmsta träd medans andra ger sig iväg till en annan skog långt bort.
 
Hand i hand med lyckan vandrar också sorgen. För nu ekar tystnaden i huset och tomheten ramlar över en på ett helt nytt sätt. Nu är det inte bara för några dagar utan nu är det för en betydligt längre period i ens liv. När barnen föds så finns inte tanken på att dom ska bli stora och flytta iväg. Det känns som om man får en evighet i tid tillsammans. Men Oj vad fort denna tid tar slut. År efter år passerar och hux flux är dagen kommen när man står där med stolthet i hjärtat och tårar i ögonen och vinkar hej då ♥