Vi har ju som sagt inga förhållningsregler på Hubbe från Thomas. Vi ska helt enkelt bara använda oss av sunt förnuft och sakta men säkert bygga upp muskler och kondition på vårt yrväder till Hubbe ♥ Tanken var att vi skulle "vattentraska" här uppe i fjälls men eftersom det varit lite kallt i vattnet ( bör det inte vara då spänner dom sig ) så har det fått stå åt sidan. Däremot har vi utnyttjat den kuperade terrängen som finns utanför knuten. 

 

Jag och Sanna tar hundarna på en långprommis varje dag. Då får Hubbe röra sig fritt i sin långlina/spårlina. Han springer i stort sett helt fritt upp och ner för diken, in och ut i skogen, nere i diket bland stenar, nerfallna träd och ut och in på olika myrar. Med andra ord så tränar han både ryggen ( höga bakbenslyft ) och samtidigt så "påfrestar" han armbågsleden maximalt eftersom han rör sig utan några nej på något vis. 

 

 

Var annan dag går vi en sträcka på strax under 6 km tur och retur och var annan dag blir det en sträcka på ca 3 km tur och retur. Nu är dessa sträckor ingenting jämfört med vad "friska" hundar av samma ras får röra på sig men eftersom vi ska ta det i sakta mak så gör vi så. Bättre att ta det lugnt och det håller än att pressa och det går åt skogen! Så tänker jag i alla fall. 

 

Att vi ligger efter grusvägen i år beror på att det är så ofantligt mycket mygg, knott och sviarn så det blir lugnast att gå där det är lite öppet och vindarna kan fläkta lite. I skogen eller på en ännu mindre skogsväg är det så mycket insekter att det blir jobbigt mellan varven tyvärr att promenera, annars föredrar vi någon av alla de mysiga skogsvägar som finns runt oss. Men i år är det att välja och då väljer vi en lite mer öppen och "snäll" väg.

 

När vi går den längre sträckan går vi hit och sedan tillbaka. Efter ca 3 km är det skönt för hundarna att kunna gå ner i vattnet och svalka sig lite, dricka och göra sig klar för prommisen tillbaka. Här är det så oerhört vackert att jag tappar andan varje gång som jag kommer fram hit. Måste alltid stanna upp och insupa hela vyn och varje gång så tänker jag  "Vilken tur jag har som får uppleva allt detta" ♥

 

 

Nästa utmaning är att börja att cykla med Hubbe. Vi kommer aldrig att få cykla några längre sträckor, max 3 km som längst, om nu Hubbes armbåge klarar det. Det är inte alla armbågshundar som klarar av den påfrestningen som löpning med cykel innebär. Hubbe har pålagring/artros vänster fram och det blir en otrolig statisk belastning vid cykelträning så därför är det inte helt säkert att det kommer att fungera, det får tiden utvisa.

 

Men nu är vi då äntligen här. Hubbe visar ingen inflamation/hälta eller stelhet på ngt vis ( så himla glad! ) Vi jobbar oss fram i sakta takt och om livet vill oss alla väl så är vi äntligen på andra sidan denna långa jobbiga rehabtid och kan nu blicka framåt mot allt det roliga som väntar på oss runt hörnet......Så tacksam för livet just nu ♥