Ja riktigt i 180 gick det väl ändå inte, men snudd på! Och att 32 mil kan var så lång, ja det inser en inte fören ens djur är så sjuk att varje minut räknas.

 

Allt började med att Hubbe ( Vår "lilla" jämthundskille på 6 mån ) blev lite risig i magen. Käntes inte så där himla konstigt med tanke på att vi tog honom med tassen i syltburken ( Läs: komposten ) Vilket i och för sig ordnades upp med 4 st ordentliga lastpallar som skruvades ihop runt om för att säkra för ev nya besök ( Lyckades utomordentligt till vår pällsbolls stora förtvivlan ) Nu hände detta redan veckan innan Hubbe blev sjuk så veterinären tror inte att det var kompostbesöket som var orsaken till hans dåliga mage utan att han lyckats äta i sig någonting annat efter det.

 

Men magen lugnade sig och med risavkok och extra fett så trodde vi att faran var över.......men icke!!  På lördag kväll, runt 22 såg jag att magen vände om till det sämre igen  för nu började han även att kräkas upp risavkoket som han fått under ett tag. Satte mig ute med Hubbe och där och då, när han tittade på mig så insåg jag att detta fixar vi aldrig själva, han är alldels för dålig vår lilla älskade pälsboll ♥

 

Vad gör man då, 30 mil in i fjällvärlden när man har ett djur som behöver hjälp ?? Först ringde jag vetten i Slussfors ( Inget svar, helt naturligt en lördagkväll ) Ringde distriktarn ( Som fanns i Lycksele ) hon hänvisade oss till Östersunds djursjukhus för hon insåg nog att det skulle bli inläggning redan då. Efter kontakt med djursjukhuset ( Hubbe hade blivit ännu sämre på den korta tiden som vi ringt! ) så blev det bestämt att vi skulle komma ( pronto! )  Nu var Hubbe riktigt risig ( fy så ont det gjorde i mattehjärtat att se blicken i ögonen på vår lilla äskling ♥ ) 

 

Där stod vi då, 32 mil bort, fyra hundar och klockan var mitt i natten någon gång. In till Dikanäs och släppte av de resterande tre killarna hos Sanna för att sedan påbörja färden mot Östersund. Tänker inte skriva vilken fart vi höll, men kan säga som så att det gick fort! Stannade flera gånger under färden, dels för att rengöra rutan ( satan så mycket flygfän det var den natten ) men också för att försöka få i Hubbe lite vätska (vilket han inte ville ha ) blicken på vår lilla pälsboll blev bara mattare och mattare och pupillen större och större.

 

Sladdade in på djursjukhuset kl 3 på natten. Där blev det direkt blodprovstagning och röntgen av buken . Det syntes inget stopp eller några "främmande föremål" vid första anblicken så det blev inläggning med dropp och massa olika mediciner. Beslutet blev att om Hubbe inte svarade positivt på all medicinering samt dropp så skulle de göras en konstraströntgen för att säkerställa att mag & tarmkanalen var helt öppen så att inget ändå satt där inne och spökade. 

 

Det blev en orolig väntan innan vetten ringde och sa att Hubbe svarade bra på all medicinering ( Lycka! ) men eftersom han var så risig blev han kvar till kl 14 på Måndag innan vi fick hämta hem honom. Det var en lycklig kille som vi mötte när vi hämtade hem honom ♥ Och jösses vad beröm vår fina Hubbe fick där från dom som jobbade. Så otroligt lugn och snäll trots sina unga år, och vääääldigt glad i alla människor. 

 

Är så lycklig att allt gick väl, och det var en lättad och glad liten flock ( Jag, Jörgen & Hubbe ) som i betydligt lugnare fart styrde kosan hemmåt till Dikanäs i går em. Och nu till morgonen har vi varit ute på en liten prommis och gissa om glädjetårarna sprutade när Hubbe la iväg en om inte helt normal men ändå en betydligt fastare bajskorv, så nu håller jag tummarna för att den nya maten, pastan och medicinen som han ska äta nu kommer att göra att allt bara blir bättre och bättre i hans lilla goa mage ♥

 

 

Vad har vi då lärt oss av denna hemska upplevelse?? Att vi ska ha en "sjukvårdskitt" till våra hundar presis som vi har till oss själva.

 

 

Den ska innehålla : * FortiFlora, ett fodertillskott med snälla bakterier.

                                * Aptus Nutrisal pulver - Mage & Tarm, vätskeersättning till hund & katt. 

 

Nu blir det ett lugnare tempo för Hubbe. Små korta promenader och ingen fysisk ansträngning på ett tag. Kommer i stället att jobba med de övningar vi lärt oss under kursen så att det blir mer hjärngympa i stället för fysiska aktiviteter. För nu är lillvännen betydligt piggare och mer full i bus än vad han var tidigare så någon form av "jobb" måste han få, lillvännen våran ♥