MENY
I onsdags den 20/9 fick Jörgen äntligen komma hem ❤️ Så himla skönt! Dessa dagar sedan den 8:onde september har verkgen varit omtumlande och kaotiska. Det har tagit mycket på den själsliga delen för mig och både den själsliga och den fysiska i Jörgens fall. Men nu är vi samlade igen, även om vi är lite tilltufsade och sköra just nu.
Det har inte riktigt gått att förstå hur otroligt sliten kroppen blir efter en operation som Jörgen genomgått. Liggandes i fatet kan också den hemska förkylning vara som Jörgen drogs med i 4 veckor innan han blev sjuk. Kroppen var redan trött och sliten och med dålig syresättning pga att lungorna redan var så infekterade och "trötta" efter 4 veckors intensivt arbete med att försöka häva infektionen som bosatt sig i kroppen i allmänhet och i hans lungor i synnerhet.
Jag har varit ledig sedan i onsdags och har även önskat ledigt mån, torsdag & fredag nästa vecka. Dels bör inte Jörgen behöva vara själv när han är så pass svag än men även jag behöver lite tid för återhämtning efter detta stresspåslag som jag har haft sedan allt hände. Den mentala delen av hjärnan förstod att jag inte kunde påverka detta händelseförlopp någonting. Att det bara var att "följa" med och vänta ut hur det skulle gå. Men den själsliga delen av hjärnan var helt yr och kunde inte stänga av all stress och oro som bara flödade runt i själen, hur gärna jag än ville vara rationell och lugn så fixade inte hjärnan det. Och nu när det mer har återgått till det "normala" så är jag helt slut! Det är svårt att förklara med ord hur det känns i kroppen efter en resa som denna. Det går nog bara att förstå om man själv varit med om en liknande händelse i livet som man kan förstå hur fruktansvärt "trött" både kropp och knopp är.
Så nu "bor" vi nere i vardagsrummet 😊 Jörgen har sin säng och jag har bäddat i soffan. Att gå i trappen upp till sovrummet är inte aktuellt och eftersom Jörgen vilar mycket under dagen så är det absolut skönast med en riktig säng att sova i. Jag själv sover som en lusegris i soffan och det är skönt att finnas nära när det behövs under natten ❤️ Och Morris, ja han går mellan sängarna och bara myser nu när hela flocken är samlad igen.
Nu blir det lugnt på Ahlenius fronten. Ingen resa till fjälls än på mååånga veckor. Insåg på den korta sträckan Nus - Ersboda att åka bil någon längre sträcka inte ligger riktigt på topp 10 listan för Jörgen. Men längre fram i höst kommer jag att ta lite ledigt och så packar vi bilen och åker upp till Sjöland igen. Men som sagt, det gör vi när Jörgen är redo för det. 30 mil på mer eller mindre guppig väg är inte skönt när bröstkorgen inte sitter i hop ordentligt så det blir när det blir, kommer tid kommer råd och vi har all tid i världen på oss ❤️
Än en gång vill vi tacka för allt stöd, uppmuntran och kärlek som vi fått av er alla. Det är när livet går lite tungt som det verkligen behövs. Bara vetskapen om att ni tänkt på oss gör att orken för att kämpa ytterligare en dag till fanns när det upplevdes som att all energi var slut. Tack för att ni finns ❤️
0