Med ett stort leende
Kom jag igår tillbaka efter ridturen med Lucky, och lycklig ända in i hjärtat  ❤️ 
 
Redan när han kom in så reflekterade jag över en sak.....nämligen att han inte hostade någonting! Han har länge hostat inne i stallet men nu på slutet har han aldrig gjort det, lyckliga jag 😍
 
Jag håller tummar och tår, hovar och tassar för att min fina Prins ska vara så pigg att ett sommarlov till väntar runt hörnet   ❤️  Nu har han varit utan ventipulmin i en vecka och peppar peppar så än så länge har det inte blivit sämre i alla fall. Det pluss att vi sakta håller på att smyga över till höselage samt tagit bort halmen som strö och valt spån i stället hoppas jag gör att finaste killen kan hålla sig pigg i sina luftrör.
 
Men tillbaka till igår då 😊 Det var en herre som med raska steg gasade iväg från gårdsplanen, öronen spetsade framåt och en kraft i stegen som jag inte upplevt på veckor! Det var ca 10 cm snö att gå i och lite ojämnt underlag ( som det är på vintern ) men orken fanns ändå till att länga på stegen och ta ut dom ordentligt. Han hostade 2 ggr men bara sån där ytlig hosta som dom kan ha ibland när dom jobbar igång sig ( i alla fall våra 3 killar har varit så ) 
 
Så igår, i den magiska vintekvällen så tog vi första steget ( iof blev han linad i trav i måndags ) i hans igångsättning. Med ett lätt tryck med skänklarna så gled vi in i en helt underbar trav  ❤️  Stark, energisk, frustande och med pigga spetsade öron gled vi fram där i skogen i vår egen bubbla av ljus. Älskar mörkret och den lilla ljusvärld som vi bäddas in i  ❤️   En riktig vinter, med snötyngda träd och snön som flyger runt hovarna slår vilken sommardag som helst! Sån e jag 😊
 
Så nu är vi äntligen på gång, nu ska traven läggas in, och efter det, om allt går vägen så kommer vi till galoppen. Gud så jag längtar efter att få känna Luckys lycka som han alltid visar när vi galoppar! Finns ingen som så tydligt visar sin glädje, inget bus eller så, men med sitt öronspel hur mycket han väntar på signalen att nu.....nu kör vi och de första stegen i galoppen, ja då känner jag verkligen hans lycka spritta i kroppen. För att få galoppa, i sin egen takt, huuuur länge som helst, ja det har han alltid gillat. Ända från dag ett hos mig 😊
 
Så nu är vi på gång, äntligen. Vi har inte fått något särskillt program utav vetten. Utan vi ska känna efter och lyssna på Lucky. Han talar tydligt om hur mycket han orkar ( min Prins är en klok gammal herre ) så det blir han som bestämmer i vilken takt vi tar det. För det är ju inte bara hans luftrör att ta hänsyn till ( även om dom har läkt bra ) utan det är ju också själva "öppningen" ner som inte fungerar som den ska så syresättningen är ju så att säga inte helt 100. Så även om hans luftrör läks helt okej så kommer han aldrig att ha samma "ork och möjlighet" som en frisk häst har. Men känner jag min kille rätt så kommer orken till en galopp ( än om den blir liten ) alltid att finnas där  ❤️ 
 
Så här är det då just nu hos oss. Pyret är längre fram i sin igångsättning ( Har gjort samma lika med honom eftersom det varit så extremt lugnt även för honom sedan i sommras ) så han joggas nu i alla gångarter och trivs som fisken med sina medryttare 😊 Så himla underbart och värdefullt det är med bra medryttare. Jag vet att jag ofta skrivit det men det tål verkligen att skrivas igen. Både Lucky och Pyret har världens bästa medryttare, vi är så lyckligt lottade jag och Sanna som har detta härliga gäng tillsammns med våra hästar  ❤️  
 
Finaste vännen  ❤️ 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress