Har jag tagit mig vatten över huvudet!?
Hur svårt kan det vara egentligen? Detta med ridning. När jag ser andra som när dom rider utstrålar " detta är lätt som en plätt", för för vissa ser det ut så, ja då blir jag riktigt avundsjuk. Inte avundsjuk på ett elakt missunsamt sätt, utan mera som " jag vill också kunna få det att se det så där snyggt, samspelt och lätt ut" Men hur F-N gör man!!
 
För detta med ridning är inte lätt! Inte på något sätt skulle jag vilja påstå utan att överdriva det minsta. För att rida är inte bara teoretiskt " gör du si så blir det så osv" som när man kör bil eller cyklar. Där är det till 99 % så att jag i förväg vet hur jag ska göra för att resultatet ska bli som jag vill, tänker mig, önskar.
 
I ridning är det mycket teoretiskt att lära sig. Men sen när jag ska omvandla dessa kunskaper på hästryggen, ja det är då detta med känslan kommer in. Och det är inte en grovhuggen stor känsla som söks utan det är en fingertoppskänsla som jag bara skymtar i milisekunder mellan varven. Och det är det som gör det så oerhört svårt att rida, för den fingertoppskänslan går inte att lära ut på en lektion, den måste varje ryttare hitta själv, till varje häst som den rider. Och då kommer ytterligare en dimension av klurighet i ridning in, nämligen att varje häst är en helt unik individ som har ett helt eget fingertoppskänsle språk. Så att rida är inte bara svart eller vitt utan det är en uppsjö med olika nyanser från klaraste vitt till svartaste svart! Och fy sjutton så svårt det är, men också oerhört roligt och utmanande! ☺ 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress