Att jag verkligen kunde förmedla det jag känner. Tänk vad komplex människan är ändå. Tänk vad lite vi egentligen vet om den eller de personer som vi lever ett helt liv med, eller delar av ett liv med.

 

Egentligen är det helt otroligt att två människor kan leva tillsammans dag efter dag, år efter år. Kanske ibland så länge som ett halvt sekel och ändå inte känner varandra helt och fullt. 

 

Man kan prata hur mycket som helst, om viktiga saker men även om alldagliga saker, och det är ändå bara ord. Vad är det som gör att människan väljer att bara säga det man vill? Är det att vara sann, eller är det att ljuga, även för sig själv? Djur är sanna, hela tiden! Dom döljer inget, håller inte tillbaka någonting, dom bara är, just här och nu. Tänk vad livet skulle vara lättare om även vi fungerade så.