Blir lite arg på mig själv! När ska jag börja att tro på mig själv? När ska jag någonsin kunna uppleva känslan att   " jag kan detta, jag vet att jag kan, sluta att dumma dig & tro på dig själv" 

 

Lucky har under en lite längre period surat ganska mycket. Har då börjat att analysera ( läs: överanalysera ) och fick det som vanligt till att det måste sitta i mig! Är jag en otydlig ledare, tycker han inte om mig längre, har han ont, vantrivs han osv osv i det oändliga natt efter natt....

 

Men igår så insåg jag vad Prinsen försökt säga gång efter gång efter gång, men jag har inte förstått honom! När Lucky kom till oss så hade jag box 2 på vä sida i stallet. De innebar att jag alltid ställde upp honom närmast vår ytterdör vid den skötsel platsen, bredvid min box och vid ryktsakerna. Fine, en go o glad kille ☺

 

Men sedan fick jag en egen box (nr 3) som var lite längre ner i gången ( Vi har 4 st på var sida, dvs 8 boxar i stallet) Då blev det per automatik att jag ställde Lucky längst ner mot den väggen och den skötsel platsen när vi alla 3 var inne. Pridde i sin box (Box nr 5, dvs länst ner till hö i stallet)  Lucky vid nedersta platsen ( pridde då direkt till hö vid hans rumpa) och Pyret länst upp vid ytterdörrn där Lucky alltid stod förut.

 

Och det var här det sakta men säkert började att förändras. Vecka efter vecka så blev Lucky surare och surare vid skötsel före och efter ridning, aldrig vid promenaer eller när vi var ute och jobbade med ngt och jag kunde inte förstå vad det berodde på. Var det mig? var det smärta? var han less på stallet och sitt liv.....osv osv. Gissa om tankarna har snurrat i mitt huvud. Vad är det som är fel!!

 

Men igår så kom jag äntligen på vad det var som var fel för Lucky! I går var vi inte tre som stod uppställda i stallet och den nedersta platsen var redan upptagen så då ställde jag Lucky på hans gamla plats uppe vid ytterdörren. Och gissa vem som njöt av det, jo Prinsen! Nu var gamla Lucky tillbaka, go glad och halvsovandes stod han där med öronen framåt hela tiden, surade inget och mådde jättebra igen ♥ Lucky tycker inte om att stå längst ner med andra hästar nästan kloss vid sin egen rumpa. Han gillar att stå där uppe med lagomt avstånd till sina kompisar ☺ tack och lov för att jag äntligen förstd vad det var han har försökt säga under så lång tid. Finaste Lucky, med en matte som inte fattar någonting. Men nu är det ändring så nu får han äntligen stå där han trivs som allra bäst ♥