Eller i mitt fall, gräs! Jösses så nära det var! Och vilka skills jag har ☺ Vi for en tur i skogen bara för att jogga fram dom i alla gångarter. Pyret har ju tagit det lite lugnt nu ett par veckor och Pridde har haft en liten svulllnad bak så detta upplägget blev perfa!

 

Efter att vi joggar i skogen i alla gångarter så ville jag prova Lucky ute på lägdan. Har aldrig ridit honom så att jag utmanat detta med öppen stooor yta och galopparbete, men i går så var det då dags att prova och se hur Prinsen reagerade ( lugn lr bock och bus) 

 

Har bara ridit Pyret så en gång sedan jag sist red Holle på en lägda. Detta slutade jag med efter typ 7 kaninskutt och en bockserie utan dess like! För var det ngt som kunde trigga Holle till 1000 så var det öppen åker/äng/lägda. Då var det bara att hålla i hatten och bereda sig på att segla några meter i luften, fy sjutton vilken avbockarkung han var i dessa lägen. Men endast då, annars var han som en gentleman och skötte sig super ♥

 

Så med dessa turer i minnet så fegade jag ur totalt från början. Sanna, min superpedagogiska underbara dotter fattade direkt att nu är mamma inte bekväm för fem öre! Hon skrittade runt bredvid mig och Lucky och började "hålla" lektion så att jag succesivt slappnade av. Och jösses vilka fina galoppfattningar vi fick till slut ☺ Så nöjd med mig själv och med min fina Prins, inga bockningar, inget bus trots så fin och öppen yta som gärna inbjuder till lite fart och fläkt ☺ 

 

Ja allt hade kunnat sluta där, så himla perfekt. Men så på min sista tänkta galopp så höll vi på att stupa i backen både jag och Prinsen. Precis där vi kom blev det lite lite ojämt så i ett galoppsprång "sjönk" backen lite och då snubblade Lucky och for ner på frambenen och det ganska så ordentligt. Jag han tänka " nu djävlar åker jag av, faaan också!! ) men inte! Upp kom vi och lika förvånad var jag som flickorna att den gamla morsan satt kvar på ryggen ☺ Hur sjutton gjorde jag där?! Vi var knäpp tysta i flera sekunder, både jag och tjejerna. Vi behövde nog fatta alla 3 att jag faktiskt satt kvar. Ha ha, det trodde ingen av oss att jag skulle göra. Det gick bara bra med finaste Prinsen, tack och lov för det. Och i dag får Oliwia hålla ett litet öga på hur han är, men igår märkte jag ingenting vare sig på steget eller bjudningen när jag efter händelsen tog en sista galopp, dels för att känna av killen men också för att själv direkt göra om en fattning och rulla så att det inte skulle fastna i huvudet, gör ju gärna lätt det för mig tyvärr...

 

Jag har sagt det många många gånger, Sanna borde bli ridinstruktör! För oj så duktig hon är, otroligt pedagogisk, peppande och väldigt duktig på att lyfta en som ryttare till att våga det där lilla extra som från början känns totalt omöjligt! Sanna och min gamla Hippoinstruktör Maria Lindgren är precis lika, jag vet inte huuur många gånger Maria med sitt trygga pedagogiska lugn fick mig att utmana mig själv till att göra saker som jag aldrig trodde mig våga eller klara av, och samma lika är det med Sanna. Både Sanna och Maria får mig att tro på mig själv, jag kan! Jag fixar det här, och sjutton så härligt det känns efteråt, när jag töjt lite på bekvämlighetszonen och inser att jag verkligen fixar det här ☺ 

 

Jag är en otroligt lyckligt lottad hästägare! Har jättefina, kunniga peppande människor runt mig och världens finaste häst! Vad mer kan jag önska mig ☺ ♥ ( En miljon på banken kanske ☺ )