Så himla fort det kan gå! På 40 minuter vändes dagen från den bästa med underbart höstväder, glada barn och hundar till panik.....vad sjutton är det som händer!

 

Följde med en kollega till en lekpark igår och på vägen dit fick alla dom 3 musketörerna springa fritt en stund och leka med sin vän Dolly och med varandra. Dom var på sin höjd lös 15 minuter med full uppsikt på ängen nere vid vårdcentralen. Vid ett tillfälle, precis innan jag kallar in killarna och kopplar dom så samlas dom alla 3 på samma ställe vid en stolpe på fotbollsplanen. Men när jag kallar in dom så kommer dom duktigt alla 3 så inte tänker jag något mer på deras "träff" vid stolpen, inte mer än att tanken " nu pissar dom över varandras kissplats" 

 

Vid lekparken så sitter hundarna som vanligt kopplade vid vagnen. Jag har lärt alla 3 att när vi stannar för att barnen ska leka eller ha en aktivitet av något slag så ska dom hoppa upp och lägga sig i vagnen och vänta tills vi ska gå igen. Detta gör att alla killarna kan följa med oss även på vintern när det är kallt ute. Då bäddar jag ner dom och dom ligger där och njuter av att följa utan att frysa, tills vi vänder hemåt igen, praktiskt och bra för lite frysna kineskillar utan päls ☺

 

Samma lika gjorde jag då igår. Men den stora skillnaden blev då att hundarna blev sjuka, och ordentligt dåliga blev dom! Först ut var Kirvan (lillskiten på 8 månader) vår nyaste lille glädjespridare i familjen. Han hoppade ner och hade värsta diarren, skiter av sig, ser lite olycklig ut och hoppar upp i vagnen igen men dreglar och vissa illamåendesymtom. Hinner tänka, f-n också, vad har han nu ätit i sig?

 

Typ 5 minuter senare så hoppar Morris ner från vagnen, snurrar runt väldigt obekväm och ser väldigt olycklig ut. Sätter sig efter en liten stund och det bara sprutar ur honom. Han går runt och bajsar gång på gång. Ringer då första gången tll flickorna ( som tack och lov låg hemma sjuka båda två ) vill att dom hämtar eftersom att både Kirvan och Morrisär dåliga.

 

Inom loppet av 5 minuter ändras allt! Då uppvisar Morris starka symtom på ordentlig smärta i magen. Han bajsar okontrollerat, kräks och skriker av smärta. Han springer runt, kastar sig på marken och kryper runt. Han försöker i panik gömma sig i busken samtidigt som han skriker högt rakt ut. När jag lyckas lyfta upp honom så bjsar han ner mina jacka och mina byxor, det fullkomligt rinner ur honom. Han klamrar sig fast mot mig och bara skriker rakt ut. Ögonen är helt tomma och pupillerna är lika stora som hela irisen. Av en händelse så tittar jag då på Rufus och ser att han också börjat dreggla och må dåligt Sätter ner Morris och ringer då till (tror jag, kommer inte riktigt ihåg) Sanna och fullkomligt vrålar att nu f-n är det bara att ge järnet och komma för nu jävlar är det bråttomt!! Med alla 3 som inom loppet av 10-15 minuter blivit dåliga med samma symtom varav den ena har så oerhört starka smärtor och så okontrollerat gör på sig både fram och bak så kommer direkt tanken på råttgift upp i huvudet. Inser också att är det det dom fått i sig, ja då är det bråttomt som sjutton om dom överhuvudtaget ska överleva!

 

Tack och lov så var jag med min helt underbara kollega Carola. Hon samlade i hop alla barnen så när flickorna dök upp så var det bara att kasta sig i bilen och dra iväg till Vettris på Mariedal. Väl där blev det fullt pådrag. 3 veterinärer sprang benen av sig för att ta hand om killarna ♥ Dom fick direkt kanyler alla 3 och blev uppkopplad på dropp. Blodprover av olika slag togs för analys. Sid och bukröntgen på Morris, som var klart mest påverkad av dom alla. Som 2:a var stackars Kirvan och piggast av dom alla var Ruffe.

 

Röntgen visade inget, magen såg bra ut. Det enda som fanns var hur mycket luft som helst för han var välldigt upsvullen i buken och stenhård. Samma lika var det för Kirvan, uppsvullen och hård i buken. Men med droppet och smärtstillande i kropen började killarna slappna av och det lättade nog lite. Alla prover visade på normalt så i samråd med vetten så valde vi att åka hem, men med kanylen kvar på både Morris och Kirvan, om utifall att det skulle bli sämre igen och vi skulle behöva återkomma en gång till. Råttgift var det inte, tack och lov. Vad vi tror har hänt är att killarna hittat ngt kadaver av ett djur som dom smaskat på och fått en akut "matförgiftning" men som sagt, vi kan bara spekulera eftersom jag aldrig han se om dom åt och vad det var i så fall. Dom var all 3 samlade vi ett och samma ställe under väldigt kort tid ( som en kisspaus ungefär) och kom direkt när jag kallade in dom så jag bara "tror" att det var vi detta tillfälle som dom hittade någonting som dom inte kunde låta bli.

 

I dag kl 9 har killarna återbesök hos vetten för en koll samt för att ta bort kanylerna. Kirvan och Rufus verkar ha fått tillbaka sin aptit i alla fal ☺ Morris tyvärr varken äter eller dricker om jag inte handmatar honom. Om det beror på att han har ont i mgen än och känner sig tvungen att äta när jag sträcker fram skeden eller om det är så att han inte vågar äta nu efter denna händelse, ja det vet jag inte. Jag vet bara att han frivilligt varken äter eller dricker, sen vad det beror på har jag ingen aning om. Så tillsvidare blir det att handmata lite men ofta så får vi sen se hur det hela går. 

 

Ja så var vår dag i går. Känns som att detta kommer lite väl tätt inpå sommarens skräckfärd till Vindelns veterinär när Morris fick värmeslag och var helt okontaktbar. Nu tycker jag att det får räcka med akutfärder, så från och med i dag förbjuder jag all form av sjukdom och elände för våra 3 ♥♥♥:an