Just nu så känns det bara som skit detta med ridningen. Just nu står jag bara och stampar och upplever att det i stället för att gå framåt bara går bakåt, skit, skit och åter skit!!

 

Och när det inte flyter på och känns som att gå på moln, ja då börjar jag att överanalysera allt, och då menar jag verkligen allt! Det finns ingenting ang denna häst som jag inte ältar både en och två gånger, varje dag!!

 

Ja, jag vet!! Sjukt är det!!  Att ställa för stora krav på mig själv kan det också heta. Prestationsångest är ett annat ord för samma sak. Ja jag kan sätta hur många benämningar som helst, men det blir inte lättare för det tyvärr....När ridningen strular, ja då börjar jag att tvivla på hela mitt kunnande när det gäller hästägandet. Men hallå! Flickorna och jag har haft häst i 10 år så nog sjutton kan jag detta, och ändå så börjar tvivlet att skvalpa runt i hjärnan, vet du vad du gör? gör du rätt? klarar du verkligen detta? osv osv, i all oändlighet....

 

Varför kan jag bara inte tro på mig själv? När ridningen inte flyter, ja då är det som om jag måste ifrågasätta allt som har med Lucky att göra, så sjukt!! Varför inte bara ta det för vad det är, jag suger i ridning, fine det vet jag. Men det har ju inget med resterande av hästlivet att göra, så varför låter jag överhuvudtaget tvivlet gro och ta plats? Skärp dig Åsa!! 

 

Ja så är det just nu i denna stund. Gårdagens ridning sög, och det med besked. Dagens ridning käntes bättre, men då lyckades jag ge han ett litet skav bakom höger framben. Men tack för den passningen livet, precis vad jag behövde just nu när allt redan känns som skit. Ja det är bara att tacka och ta emot, gör om gör rätt!