- You are my guiding star and friend ♥

I går kom dom igen.... Vissa stunder ( läs: ganska ofta) så bara ramlar dom över mig som ett expresståg, mina känslor! Jag får fortfarande känslav av att marken dras undan mina fötter och det smackar till i hjärtat, att jag faktiskt har Lucky som min alldeles egna vän och kamrat.

Det hjälps inte att jag tjatar om detta, gång på gång. Ni som orkar följa bloggen kommer att få läsa det många gånger till ☺ Men jag blir bara så ofantligt lycklig varje gång som jag inser att det är sant. Denna fina vän och kamrat kommer att gå vid min sida i många långa år till, om livet är snällt mot oss båda vill säga.

I går när jag kom till stallet var jag het själv. Lyx skulle jag vilja påstå. Det är ett helt underbart stall som vi står i, superfina ridvänner och jättefina hästar och en stallägare som är toppen på alla sätt. Lägg sedan till suveräna ridvägar, en lite större ridbana och en lite mindre ridplan att vara på, så är det ett komplett och jättebra stall ☺ Men ibland är det faktiskt skönt att vara helt själv, bara jag & Lucky. Att bara vara vi två, som i en liten symbios bubbla så att säga. Och i går var det en sån dag. Jag & Lucky bara stod och myste, hur länge som helst i yttergången. Att borsta och göra i ordning tog en evinnerlig tid. Hade flickorna varit med hade dom suckat i det tysta och mentalt försökt få mig att snabbba på ☺ Men igår var det bara vi två, ingen annan än mig själv och Lucky att ta hänsyn till ♥ Och oj så härligt vi hade det där ute i solen i yttergången ☺ Lucky stod och halvsov medans jag borstade och pussade på honom, tvättade rumpan och bara pysslade ☺

När vi var klar så red vi på den lilla planen vid hagarna. Den är bredare än ridbanan eftersom vi kan använda oss av byvägen samt uppfarten till stallet så jag valde att jobba vidare med min hemläxa inför nästa Camilla träning. Och vet ni vad!! Det gick SUPER bra! I går använde jag mig aldrig av gummibandet utan jag lyckades tillsammans med Lucky hitta korrekt form utan extrahjäp. Så himla lycklig!! Har börjat att hitta "hur" mycket stöd som jag måste ha i yttertygeln, inte för mycket och inte för litet, utan ett lagomt stöd ( Lagomt, Svenskens favoritord ☺ )

Det jag själv är så glad över är att jag gjorde detta helt själv. Ingen Camilla som korrigerade mig från backen och inga tjejer som höll koll på mig och talade om hur jag skulle göra. Utan vi ( jag & Lucky) fixade det helt själva! Och vet ni vad? Nu vet jag att dom flesta som följer min blogg kan detta, men för mig är det väldigt stort! men jag lyckades bibehålla den fina formen när jag gick från skritt till trav, utan att finaste Prinsen sköt upp huvudet rakt upp i luften ☺ Och dom gånger som jag tappade honom så kunde jag ganska så direkt fortfarande i trav hjälpa honom att hitta tillbaka till en fin och stadig form ☺ Satan i gatan.....nu är vi på trappsteg 1 i vår utveckling ☺ Så himla lycklig!!!! ♥