Och just nu! i denna stund, ja då är jag verkligen med på tåget ☺ Jag har tagit mig själv och min hjärna till en ny nivå när det gäller detta med hästar. 

 

Min hästresa, ja den har aldrig varit en dans på rosor precis. Har alltid beundrat detta vackra djur. Anser att en häst är så nära perfektion som någon levade varelse på denna jord överhuvudtaget kan komma. ( Hunden kommer på andra plats, och människan, ja den ligger låååångt ner på skalan )

 

Men eftersom jag aldrig gått på ridskola (mer än ngn termin på 2 olika ställen ) så är jag självlärd. Har hasat mig upp, hållit mig kvar, och haft ett stort antal nära dödenupplevelser som gjort att mitt förtroende och min tillit till hästar, ja den har varit ganska så obefintlig. Jag har suttit på hästar som stegrat så att vi flertal tillfällen nästan slagit runt. Jag har åkt på skentur efter skentur, blivit avbockad, avskrapad mot träd, biten och sparkad i en salig röra. Suttit på en skenande häst som valde att passera rödbäcksvägen i rekordfart mitt i rusningstrafiken, skenat i Stöcksjö och med en hårsmån klarat mig undan från att krocka med en fullastad timmerbil (har än i dag den stackars chaufförens ansikte inplanterad på mina näthinnor) och tyvärr mycket mycket mer.

 

Och eftersom jag aldrig haft någon med kunskap som kunnat hjälpa mig igenom alla dessa äventyr samt en stor otur i val av det hästar som jag suttit på ( helt mitt eget fel eftersom min kunskap var för liten ang vilka som jag borde sätta mig upp på ) så fick jag gång på gång bevis på hur "lömska och störda" hästar är i allmänhet och hur dom jag satt på var i synnerhet.

 

Varför i all min dar har jag då valt att fortsätta med hästar när jag inte känner mig trygg för fem öre?? Ja den frågan har jag ställt till mig själv hundratusentals gånger. Varför utsätter jag mig för detta, gång på gång bara för att få en bekräftelse på att hästar är tokiga djur av naturen och vi som väljer att hålla på, ja vi måste vara minst lika störda som djuren som vi umgås med är....

 

Men så är det tack och lov inte. Hästar ÄR inte störda, dumma, djävliga eller uträknande av naturen. Jag har haft oturen att bara få hjälpa till med dom som på ett eller annat sätt mått fruktansvärt dåligt och att bete sig som dom gjorde, ja det var ett skrik på hjälp. Självklart finns! det elaka hästar, men, det är ett fåtal individer och i nästan alla fall så är det miljön runt i kring dom som har gjort hästen till vad den är, inte hästen i själv!! Det är väldigt viktigt att tänka på och ta till sig. INGET djur föds elak, det blir dom pga av omständigheter runt dom!!

 

Men nu till det som gör att jag bubblar av lycka ☺ En baggis grej iof men för mig, jag för mig betyder det oerhört mycket! Jag har äntligen hittat lugnet med hästar och det har jag faktiskt Sannas nya häst Pyret att tacka för, tro det eller ej. 

 

Pridde plutt (jessikas ponny) ja han är lugnet självt. Han är ett levandes djur så självklart blir han rädd ibland han också men gör inte så stort väsen av sig. Holle som vi hade förut, ja han var också supersnäll. Men, när han väl blev rädd, ja då som låste han sig och kunde inte släppa det utan var "på tå" hur länge som helst. Men det som jag upplevde jobbigt där var att jag aldrig kunde räkna ut när han skulle reagera samt att jag inte på något sätt kunde bryta detta för att få honom lugn igen. Detta gjorde att jag blev kvar i mitt tänk, att hästar är väldigt oberäkneliga och att jag inte riktigt visste hur jag skulle lösa det.

 

Så har då Sanna köpt vår "lilla" Pyret. En stor maffig kille på 170 och ca 650 kilo muskelmassa. Och Pyret var allt som jag inte är bekväm med. Stor som ett hus, vaken så nanting, snabb i reaktionerna och tydlig med sina känslor. Bara där så krockade min tillit för hästar i 100 knyck! Men oj vad jag har fått lära mig mycket på denna resa som varat i ca 11/2 år ☺ Vad Pyret har lärt mig mycket om hur hästar "är" !! INTE vad jag "trott" att dom är.

 

Det är faktiskt Pyret, trots att han är vad jag inte är bekväm med, som har gett mig tryggheten med hästar och en förståelse och kunskap  om hur hästar fungerar. Det är han som med sitt vakna (tvärt emot vad jag har varit trygg med) sätt har lärt mig hur dom tänker, reagerar och beter sig i olika situationer. Det är även han (tillsammans med Pridde ) som håller på att ge mig tryggheten med hästar och en möjlighet till vänskap som jag aldrig upplevt förut. Och det är det som gör att att jag är så oerhört lycklig just nu ☺ För äntligen håller jag på att kunna skapa den relation med hästar som jag alltid under hela min resa önskat att få uppleva. Detta med att vara tillsammans i en vänskap som bygger på tillit och respekt, där vardagen blir en naturlig mötesplats full med glädje och inte med en klump av oro i magen.