I dag har jag varit kompledig, Efter en turbulent natt med både förhoppning men även förtvivlad ångest så är jag mentalt och känslomässigt helt slut. Kroppen känns som om jag har 220 volt inkopplat. Ben och armar rycker och jag har svårt att vara still. For till stallet på em tillsammans med Jessika för att få någonting annat att tänka på. Känner mig stark och full av energi  ( kroppen bara springer ) och samtidigt så in i märgen trött. Hur ska det då inte kännas för mamma och Ann-Mari.