Om någon sett mig i eftermiddag när jag var nere på ängarna och rastade hundarna. Ja då hade dom nog valt att ringa ambulansen och skickat in mig för lite hjälp på psyket.

 

Lyckan som bara vräkte in över mig när jag släppte lös hundarna och insåg att jag hade ork och ännu mera ork, ja det blev för mycket för mig. Om någon sett mig där och då. Springandes hela ängen i tjocka vinterkläder, gråtandes och skrikandes av den lycka som bara sköljde igenom mig, våg efter våg efter våg....Ja då hade den eller de klart trott att det brunnit en säkring eller två ☺

 

Men det har det inte, tack och lov. Men efter att ha varit så låg, trött och orkeslös. Ja då är det värsta endorfin kicken att känna att min kropp äntligen är med mig och inte bara emot mig. Och när jag verkligen insåg att jag är på väg igen. Ja då brast det verkligen. All oro och ångest som virvlat runt i mina tankar under så lång tid släppte i dag där nere med några av dom underbaraste vänner som jag har, Morris & Rufus ♥

 

Med dom behövde jag inte hålla uppe en fasad utan kunde bara släppa allt och bara låta alla känslor flöda som en vulkan, för ut måste dom, annars spricker jag! Jag har äntligen fått tillbaka mitt liv. Jag kan faktiskt tro på att det är sant, jag blir starkare och starkare för varje dag, och i dag brast det bara. Jösses så många känslor som bara virvlade runt i mig. Och med lyckan kom tårar som jag inte kunde stoppa. Där och då blev jag renad från allt som varit, där och då insåg jag verkligen, att nu djävlar är det sant! Jag är på väg att bli frisk!!