Ibland kommer minnen som ett godståg genom natten. Det går inte att hejda och känslorna som sköljs över en blir så tydliga som om minnet inte är ett minne utan någonting som sker just här och nu.

 

I går vandrade jag i en sån minnets korridor. Allt blev så tydligt och klart . När jag blundade kom mitt sinne ihåg alla dofter och ljud, precis som om jag backat livet och klivit in i mig själv som livet var då för många många år sedan. 

 

Ofta får jag sådana sk "Flashback" som jag kallar det. Det kan hända precis när och var som helst, ingenting särskilt "triggar" igång det. Utan  det bara kommer utan någon som helst förvarning. Det enda som jag märkt är att precis när det händer får jag någon form av yrsel, känns som yrsel i alla fall. Och så kommer dom, förnimelserna. Det kan vara en doft, en röst eller en känsla i kroppen. Och just då känns det som om dåtiden kommer ifatt mig i nutiden.

 

Jag vet hur det här låter. Som humbug, och värsta lurendrejerier, och så får det väl uppfattas om så är. Men för mig så är det helt verkligt. Och vet ni vad??? Jag älskar det, för för mig är det som att dåtiden besöker mig i nutiden, som om jag kan lyfta på locket i en ask där det finns en massa minnen i form av ljud och dofter och känslor....