en resenär i bilen med all tid i världen att reflektera. I går när jag åkte upp alldeles ensammen så löpte tankarna lite hit och dit och en av reflektionerna som stod så klar för mig var hur urholkad och eftersatt inlandet i allmänhet och fjällvärlden i synnerhet håller på att bli.

 

När jag körde på vägen och verkligen tänkte på hur den egentligen var så insåg jag verkligen dess dåliga skick. Och när jag svängde av från Stalon upp mot Dorris, ja då blev jag riktigt upprörd!! På den hemska vägen ska gravida kvinnor, ambulans med sjuka och skadade i åka. Och glöm inte bort alla privata bilar, service fordon av alla de slag och alla andra utryckningsfordon som ska färdas på den i mer eller mindre akuta situationer.

 

Men det är inte bara vägarnas dåliga skick som visar på hur dåligt det håller på att bli för alla som vill och önskar bo på andra ställen än en storstad längs kusten. Ta sjukvården som exempel. Hur mycke har inte folket här i området fått kämpa för att få ha kvar den lilla sjukvård som finns att tillgå här uppe. När våra barn var små hade vi aldrig vågat vara här om vi inte hade haft syster Brita som säkerhet. Tack vare att hon fanns här så käntes det så tryggt att vi trots att barnen alltid blev sjuk vågade åka upp. Om våra barn hade varit små nu så hade jag aldrig vågat fara hit. Det är väldigt långt till närmaste sjukvård och det tar betydligt längre tid för en ambulans att komma hit till stugan än vad det tar närmare kusten för en ambulans att komma på plats.

 

Att åka 10 mil enkel väg för ett tandläkarbesök, ja det är vardag här. Och ja, självklart har dom som bor här valt det. Men att då åka på en väg som nästan tar sönder bilen, ja det har dom inte valt! På vägen upp så passerade jag kraterhål på kraterhål i vägen. Och jag är helt säker på att om någon kör ner i dessa hål så kommer det att göra åverkan på bilen, tro mig, så himla djupa och stora är dom. Men det finns även dåliga vägar närmare kusten, det är jag väl medveten om, så detta är inte bara ett fenomen för inlandet. Men avstånden är inte detsamma så därför gör det att det blir betydligt allvarligare här uppe än närmare kusten.

 

Vi drivs mot en centralisering mot storstäder, vi ska alla bo på samma ställe och befolkningen kommer att klumpas i hop mer och mer. Och för min del blir jag ledsen när jag inser det för valmöjligheten till var jag vill bo med min familj, ja den blir mindre och mindre. Och vi har ju ändå tydliga skräckscenarier över hur det ser ut i riktigt stora städer! Smogg så himlen inte syns på månader, luft som är så förorenat så det inte går att andas utan att bli sjuk, våld som eskalerar och anonymiteten som gör att ingen syns och ingen bryr sig om sin medmänniska. Är det de vi vill ha? Är det de du vill ha? Jag vet då vad jag önskar för min del! Valfrihet att välja vad som jag tycker är bäst för mig. Inte! vad politiker anser är rätt val!