Jag kan förstå
varför andra människor från andra länder vill till Sverige. Jag kan föstå att föräldrar gör allt för sina barn. Jag kan förstå föräldranas önskan om att deras barn ska få ett bättre liv än det dom själva haft. Om jag vore i deras kläder med mina barn skulle jag känna, tänka och försöka göra samma sak. Den största och dyrbaraste gåvan vi någonsin kan få är just våra barn. 
 
För mina barn kan jag göra allt. Ingen uppoffring är för stor. Inget hinder nog högt för att inte klättra över. Det finns inget som jag inte skulle göra för mina barn. Dom är mitt liv, det är dom som finns i mina tankar det första på morgonen och det sista på kvällen. Min kärlek till dom är gränslös och kommer alltid att finnas kvar livet ut och så länge jag andas och lever.
 
Men vi har turen och lyckan att vara född i Sverige. Vi behöver inte fundera över om vi ska få mat i magen i dag, kläder på kroppen, sjukvård om vi blir sjuka, utbildning till både pojkar och flickor. Våra barn behöver inte arbeta annat än om dom vill själva för vi har en välfärd i Sverige som skyddar oss ekonomiskt (även om vi anser att existensminimum är på tok för lågt så har vi åtminstone detta skyddsnät, som bra många aldrig får uppleva i sina hemländer) Att vi sedan sätter som praxis att alla behöver/ska ha bil, platt tv, dator, stor lägenhet, semesterresor på sommaren osv osv är någonting som vi själva sätter som norm, det är ingenting som behövs för vår överlevnads skull utan enbart som nöje och välbefinnande!
 
Våra drömmar är för många en hägrande semester resa till ett varmare land. För gud bevars, sommaren i Sverige var ju så dålig i år! Då flyger jag i väg, för ett antal tusenlappar till Turkiet, Mallis, Barcelona eller något annat varmt och skönt land, för pengar är ju inget problem, eller hur!  Eller så renoverar jag min lägenhet/hus för det var ju faktiskt 5 år sedan sist, det är vi väl värda, eller hur! Köper en ny bil, dator, cykeltv, vardagsrums eller sovrumsmöbler osv osv. Konsumtion, konsumtion och oändlig konsumtion av vadå!? Lyxvaror som endast finns där för vår njutnings skull, efter att vi fått mat i magen, kläder på kroppen, tänderna lagade och 30 minuters samtal med skolans lärare för att höra hur det går för våra barn i skolan...
 
För dom andra, vilka då andra tänker du kanske nu. Ja, dom andra! Dom på andra sidan jorden. För dom kan drömmen vara att hitta lite matrester i en soptunna. Att deras lilla bebis inte gråter så mycket pga hunger. Att deras hus inte bombas sönder danna dagen iaf, Att barnen kommer hem i liv från skolan (om dom ens får/kan gå i skola) Att huvudvärken/tandvärken/kropps smärtan som dom har varje dag kanske, men bara kanske, är lite mindre och lättare att uthärde denna dagen (Önska går ju alltid, för önska kostar ju ingenting) 
 
För denna flicka, som bor i Afganistan. Är drömmen om att en dag vakna upp och vara förvandlad till en pojke. För då får hon gå i skolan, slippa jobba hemma som hushålls slav och sedan bli bortgift som 15-16 åring till en man dubbelt så gammal som hon själv. Då slipper hon jobba från gryning till skymning 7 dagar i veckan. Föda 8 - 10 barn på raken och sedan dö utsliten, utnyttjad som 45-50 åring. Vad tror ni det föds för drömmar där...Kanske en dröm om att mina flickor (för flickor kommer hon att föda vare sig hon vill eller inte) kan få ett bättre liv än vad jag själv har att leva.
 
Nu är just denna artikel kanske inte helt rätt för mitt inlägg. För dessa kvinnor kommer aldrig att få en möjlighet till att resa hit till Sverige trots deras önskan om ett bättre liv för sina barn. Dom sitter fast i ett land med ett tänk som i mina ögon är fruktansvärt! Dom är så hårt hållna och en värld utanför deras by, ja den finns inte. Dom tillåts inte få den kunskap som kan vara nyckeln till en förändring. För vad skulle kunna hända då!
 
Men om vi nu återgår till dom som kommer hit till vårt land. Förstå vilket mod det finns i dessa människor! Tänk dig själv att du måste ta steget och flytta till, vi kan säga Etiopien. Ett land helt tvärt om vårt eget. Både miljön, kulturen och människan där är helt främmande. Men du flyttar dit, för där kommer du och framför allt dina barn att få det mycket bättre än vad vi har i Sverige. Mat i magen, kläder på kroppen, utbildning, sjukvård, ett socialt skyddsnät som du hitentills bara kunnat drömma om i din vildaste fantasi.
 
Förflytta dig nu i din fantasi. Ni kliver av planet (om du har tur har ni flygit, annars har ni kommt i godsvagn, långtradare, båt eller på ett annat fysikt och psykist jobbigt sätt ) Ni möts i det nya landet av ett nytt språk, ny kultur, nya socialt oskrivna regler som det är en närmast döds synd att bryta mot. Men du vet inte om att dom finns, det vet bara dom som bor där som vet. Allt är nytt, främmande och skrämmande. Men du gör det för den goda sakens skull, nämligen för en önskan om ett bättre och tryggare liv för dig men främst för dina barn. Nu är denna resa för livet, inte en charter på max 2 veckor och sedan är du hemma i Sverige och det trygga invanda igen.
 
Hur mycket vånda och oro tror du inte att dessa föräldrar har gått igenom. Hur många av dom som kommer till Sverige tror du inte hellre hade valt att kunna stanna kvar i sitt hemland, i trygghet och med alla sina nära och kära, om bara deras liv hade varit bra? Ja menar, skulle du själv göra en sån här stor flytt bara för att !?  Nä, trodde inte det heller. Samma sak är det för den större delen av dom som väljer att flytta hit till oss Det är ett fritt val ja, men valet är ändå påtvingat pga fruktansvärda omständigheter i deras egna länder. Dom väljer att göra det för att kunna ge sina egna barn och sig själva en möjlighet till det liv som vi bara tar förgivet. För handen på hjärtat, hur ofta känner du verkligen riktig tacksamhet över att du hade turen att födas i Sverige isf t ex Afganistan, Irak, Syrien eller något annat oroligt land där folket lider på ett eller annat sätt. Där drömmen är basala saker som föda, tak över huvuvdet och sjukvård isf om det finns pengar till en utlandsresa, dator eller nya möbler...
 
Nu är inte det min mening att skriva detta inlägg så att vi i västvärlden nästan ska måsta be om ursäkt för att vi har det bra och för att vi har enormt bra ekonomiska möjligheter. Vad jag vill är att du som läser detta ska tänka efter en gång till och verkligen fundera över vad det innebär att ta ett sånt här stort steg som en flytt till ett annat land innebär. Enklast är att helt enkelt vända på steken och helt ärligt besvara dessa frågor för dig själv. Hur skulle du känna det om du kom till ett nytt språk, en helt ny kultur, en helt ny värld och att valet till detta steg endast beror på din egen kärlek till dina egna barn, en önskan om att dom ska få mat i magen, gå i skolen, sjukvård, tak över huvudet och slippa oron över att dom kanske inte överlever nästa dag pga att ditt eget land inte kan tillgodose dessa enkla men livsnödvändiga behov....
 
En stor eloge till er som orkade läsa hela mitt inlägg :D
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress