Jag har fått uppleva
någonting som jag inte vill vara med om en gång till. Stormen som passerade Dikanäs och vår stuga på lördagskvällen och natten, ja den var faktiskt djävligt otäck! När naturen släpper lös sina krafter är människan bra liten, och jag kände mig faktiskt lite ynklig natten mot söndagen.
 
Vår stuga är väldigt rejäl, stadigt byggd och 80 kvadratmeter stor, men ändå så skakade hela huset när stormbyarna slog till mot väggen. Tänk er att ni ligger där i sängen och hör vindbyarna komma som ett godståg i fjärran. Högre och högre och så med en våldsam kraft slår den in i huset med dunder och brak, vissa stunder var ljudet så högt att det käntes som om vinden kröp in genom springorna i väggen och kom lös inne i stugan.
 
När jag tittade ut genom fönstret så låg träden nästan mot backen. Nu i efterhand kan jag inte fatta att det faktiskt finns träd som står kvar, känns helt overkligt när jag sett hur böjda mot marken som dom har varit. Nog har jag varit uppe i fjälls tidigare höstar och nog har det blåst ordentligt förut, men aldrig att jag har upplevt en storm som denna. Att sova var inte att tänka på och det var inte fören stormen började att lugna ner sig efter 03.00 som jag äntligen vågade somna, fy så ruskigt otäckt det var.
 
Bla detta träd, en vacker tall blåstes omkull bara ett par meter från vår stuga. Hörde aldrig att den föll för stormen var så högljudd att det inte fanns en möjlighet att höra dunsen när tallen for i backen.
 
 
Runt våra stugor nere i årern föll bara på vår tomt 5-8 stora träd men tack och lov så var det ingen av dessa träd som föll på någon av våra hus.  Hos våra grannar såg det ut så här
 
 
 
 
 
 
På vägen hem passerade vi detta, och det var inte bara på ett ställe som det såg ut så här, utan det har varit så i stort sett hela vägen mellan Dikanäs och Bjurholm. Mest var det fram till Åsele men fortsatte som sagt även närmare kusten.
 
 
 
Detta är ju bara en liten liten bråkdel av all skog. Hur ska det då inte se ut i resten av skogen? Måste ju vara skog för hundratusentals kronor som blivit förstört. Och för den lilla skogsägaren måste det ju vara en enorm ekonomisk förlust, att försäkra skogen mot en katastrof som denna är det få som har haft råd till.
 
Andra saker som följde i stormens spår var ju att infrastrukturen slogs ut helt. Vi blev helt strömlös från lördag natt 22.30 och den var fortfarande borta i dag måndag 10.00 när vi packade och åkte hem. Internet samt fasta och den mobila telefonin var helt utslagen. Det gick inte att kontakta sjukvård eller räddningstjänst. All kontakt med andra upphörde helt, det var bara korta stunder (nu pratar vi 20-30 sek) som det ibland gick att skicka sms eller ta emot sms. All övrig tid var det helt tyst.
 
Som tur var har vi ju vedspis i stugan som värmde gott trots minusgrader ute :) En massa ljus fick lysa upp för oss och maten smakade bara godare när den lagades på vedspisen så någon nöd gick det inte på oss i alla fall. 
 
 
 
Men efter en upplevelse som denna inser jag hur sårbart vårt samhälle är. Och jag är glad att när jag väl fick uppleva detta att jag var i stugan för där finns alla möjligheter att klara sig ändå. Inte sjutton skulle jag vilja att detta hände här hemma i stan. För hur sjutton får man värme i huset då? Och att laga mat? utan en underbar vedspis i huset! Jag menar, där i stugan har vi värme, vatten i sjön och alla möjligheter till att laga mat och ha det gott, även när det vi tar för givet inte fungerar. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress