Låg i går kväll innan jag skulle somna och funderade lite på ditt och datt :) Just den där stunden innan jag ska somna brukar det skvalpa runt lite olika tankar och funderingar. Det är lätt att ta sig tiden till det, när tystnaden lagt sig och jag just krypit ner i sängen och slappnar av innan det är dags att sova :)

 

I alla fall så så hamnade jag i tankarna ang nyanser. Först var jag i stugan och funderade på lite olika tapeter och vilka färgnyanser som jag tycker om. Har en önskan om att fräscha till lite och har nästan bestämt mig för att tapetsera om där i sommar. Har aldrig gjort det förut men Jörgen kan så han får väl hjälpa mig :)

 

Men efter hand så hamnade jag i tankarna på hur en del människor bara ser allt i svart eller vitt. Att livet i sig består av en hel rad nyanser verkar vara svårare för vissa att ta till sig. Vad det beror på är ju svårt att sia om men livserfarenhet tror jag en förklaring bland många. Personlighet en annan, även var i livet man är just för tillfället. Det är små faktorer som spelar in hur var och en ser på livet och dess innehåll.

 

Just livserfarenheten som kommer med åren gör att det blir lättare och lättare att se alla dessa "nyanser" som böljar genom livet. Om allt bara bestod av några få olika val så skulle livet vara bra så mycket lättare. Men så enkelt är det inte, det finns alltid en massa andra aspekter att ta hänsyn till och det viktigaste av allt, förståelsen för andras känslor och mitt eget handlande i olika situationer.

 

Det finns ett talesätt/ordspråk som lyder så här : Att tala är silver men tiga är guld...och det är någonting som jag tycker är viktigt att ta till sig. Att fundera på om det jag just nu säger kommer att leda till någonting bra och konstruktivt eller om det bara ger mig möjligheten till att lyfta mina åsikter utan tanken till att det ska bli bättre eller leda till någonting bra.

 

När jag var ung, dvs ett antal år sedan :) Var det mesta i mitt liv tyvärr svart eller vitt. Och vad enkelt allting var, det jag brann för lyfte jag upp, ofta utan tanke på "hur" det framfördes och kunde uppfattas av andra. För så är det väl?? Det man brinner för är i alla lägen Ok att framföra, utan en tanke på hur det kan uppfattas av den motsatta partern ? Eller har vi var och en ändå ett ansvar för hur vi framför det vi tror på så att mina åsikter kommer fram klart och tydligt men utan att såra/fördömma/förminska mottagaren....Det är kanske då man som person börjar ser nyanserna som böljar fram i livet, och inte bara färgerna svart och vitt....