att jag faktiskt är trygg i mig själv. Hur skönt är det inte att vid min ålder (fyller 46 i år) plötsligt får insikten i att jag faktiskt duger som jag är :) Har under alla mina år haft stort behov av att vara "perfekt" för annars har jag mått dåligt som sjutton. Varför jag har haft dessa krav på mig själv kan jag inte förstå egentligen. För jag sätter inte så höga krav på ngn annan i min omgivning, inte medvetet iaf.

 

Hur som, nu när jag äntligen "tror" på mig själv så blir ju mitt eget liv bra nog så mycket lättare att leva :) Men men, det är bara att tacka och ta emot och vara glad över att den insikten kommer nu och inte när jag är 50, 60 eller gud bevars ännu äldre :/

 

Känner mig jättenöjd, mitt i livet som jag nu är. Inser att jag har sååå mycket att glädjas över och är verkligen tacksam över vad jag har fått och vad jag nu har. Låter som en klyscha men jag njuter verkligen av mitt liv just nu. Innebär ju inte att det inte finns både toppar och dalar, men allt blir så mycket lättare att staga upp med ett nöjt sinne :)