Den tanken flög genom mitt huvud i går när vi skulle ta in Pyret från hagen. Det var en kille som knappt kunde gå....usch säger jag bara. Men när vi prommat en stund blev det bättre, tills vi stod stilla igen vill säga. Då när vi skulle igång igen var det samma sak.

 

Ringde och rådfrågade en annan som hade haft mkt att göra med Pyret sista tiden och hen sa att det hade hen aldrig upplevt under den tiden hen haft honom. Då ringde jag och rådfrågade jour vetten och tillsammans kom vi fram till att avvakta till i dag för att se om det skulle bli bättre.

 

Sagt och gjort, men i dag fick dom komma ut och titta på Pyret. I morse var hö ben jätte svullet och ur ett tini mini sår rann det var och den lilla sårskorpan på ca 1,5 cm hade spruckit upp. Lymfangit blev diagnosen och nu får han antibiotika och smärtstillande :) så han kommer att bli bra, tack och lov!!

 

Men vilken cool kille han är. Stod som en staty och bara tittade när vetten undersökte och rengjorde såret på benet. Känner mig själv helt lugn när jag ska hantera denna bjässe på 1.70 eftersom han själv är lugn som en filbunke <3 Inte bufflig för fem öre utan frågar fint om han får komma och gosa och pussar på en med sin mjuka mule.....Jag är kär!! <3  Han och Pridde plutt är lika mysiga och coola killar som är hur fina som helst. Känner mig lyckligt lottad som har fått ha tre så fina killar som lärt/lär mig så mycket.