I går morse såg jag på min fejja att det var en artikel ang detta med att allt för positiva och supernöjda statusar kunde vara en symtom på att skrivaren hade ngn form av störning, som jag uppfattade det, behovet av att visa att han/hon hade ett bättre liv än vad personen ifråga kanske har i verklighetent.

 

Det jag kan reagera på isf är var alla dessa nu "sjuka" människor fanns förut. Eller är det någonting nytt som blommat upp i och med Facebooks intåg. Har många människor burit denna sjukdom/problematik innom sig och som nu har blommat ut?!.....nä, jag tror inte det iaf :) Däremot blir det skrivna ordet betydligt lättare att analysera sönder, tolka, missuppfatta eller störa sig på, av varje enskilt läsare. Kom nu ihåg att detta är mina tankar & funderingar. Mina åsikter och vad jag tänker/tror. Min sanning, behöver inte vara din sanning :)

 

Någonting som jag däremot berörs väldigt illa av, är när det antyds av ngn annan, att den som skriver positiva, glada, taggade statusuppdateringar/blogginlägg, ljuger, överdriver eller på annat sätt förstorar sin status/blogginlägg mm. Det tar jag väldigt illa vid mig av. 

 

Vad är det som gör att vissa personer tar illa vid sig/blir irriterade på att andra verkar ha ett bra och härligt liv??

Varför störs dom av andras inlägg? Vad är det dom går igång på och reagerar på? Att en människa reagerar negativt på vad någon annan skriver om (så länge det inte är om andra människor vill säga) säger i mina ögon mer om den personen än om den som skrev det i första början. Ja visst finns det dom som ljuger, överdriver och går med halvsanningar. Men den andelen människor är försvinnande liten, i det stora hela så är den största delen full med människor som trivs i sitt liv och som i sina ögon har det väldigt bra och som är tacksam och lycklig över det.