Glömde bort att väga mig i går, så gjorde det nu på morgonen istället. Har nu till i dag tappat 8 kg och jag känner att min kropp orkar mer på ett helt annat sätt nu än förut. Nu är det inte vikten i sig som är det primära för mig utan det blir bonus så att säga :) Det viktiga för mig är känslan i min kropp, att allt blir lättare i mitt vardagsliv och att jag vet att min kropp mår bättre, det är vad jag strävar efter.

 

Att jag nu har bestämt mig för denna resa med kost och motion har bara med mig själv att göra. Jag vet att mina nära och kära totalt skiter i hur jag ser ut. Jag vet att jag är älskad för den jag är, inte för hur jag ser ut eller vad jag kan prestera. Jag duger som jag är, varken mer eller mindre. Att dom sedan stöttar mig och gläds med mig, ja det är också en form av bonus. Och den bonusen gör att jag känner en ännu större glädje över vad jag lyckas med och klarar av :) Och det, det är äkta kärlek <3

 

Anledningen till denna resa är förra vinters jobbiga period. Under hela vintern drogs jag med värk i stort sett alla leder, dvs knä, höft, fot, axlar, armbågar, handleder fingrar och tå lederna. Det tillsammans med en frusenhet som inte var av denna värld samt en ökad temperatur under ca 1,3 år gjorde att det sög ordentligt och oron inför framtiden började att knacka på....

 

Att jobba var i vissa perioder faktiskt en plåga och att gå nerför trappan på morgonen som vanligt gick inte utan jag fick ta ett trappsteg i taget med samma ben först för det andra orkade inte med att ta första steget. Handlederna var så onda att jag var tvungen att ha handledsskydd för att hjälpligt kunna använda händerna. Min dagliga medicin var 2 alvedon och 1 ipren morgon och kväll och ibland när det var som värst mitt på dagen också. Usch säger jag bara så tungt det var, har gråtit många tårar i oron över vad jag hade som invaderat min kropp så fullständigt....Gruvar faktiskt för att det ska komma tillbaka, vad det nu var för någonting.

 

Men i julas så bara försvann det, tog ända tills jag började att jobba innan jag förstod att det var borta. Första dagarna på julen så tänkte jag att det bara var en bra dag, att det bara var för en stund. Men ju fler dagar som gick så insåg jag att det bara blev bättre och bättre :) Inse vilken lycka jag kände, och att äntligen få sova på nätterna igen, ja det går inte att beskrivas med ord hur glad jag var, går bara att förstå om det får upplevas. Kände att livet var på väg tillbaka igen och jag började äntligen inse att det kanske fanns ett slut på all smärta som invaderat min kropp.

 

Men det är detta som har gjort att jag nu när jag blev smärtfri igen (ålderskrämpor räknar jag inte hit) som jag bestämde mig för att hjälpa min kropp att klara av detta om det nu mot all förmodan kommer tillbaka. Att ha bättre grundkondition och inte riktigt lika mycket övervikt kommer att göra att min kropp mår bättre och blir gladare på alla sätt. Och om jag får tillbaka detta skov, av vad jag nu än hade, så är jag fullt övertygad om att mitt nya liv kommer att göra att det sliter liiite mindre på leder och ligament än med alla dom extra kilon som jag har dragit på mig under årens lopp :) Så önska mig lycka till är ni snälla :) Håll tummarna för att det kommer att gå bra, och när jag känner att det går tungt så peppa mig gärna :) All stöd och hjälp är bara positivt, går så mycket lättare då, om jag vet att ni finns där med mig....