stoppa utvecklingen, jag vet. Men allt som oftast blir jag lite ledsen över tanken på att mycke kunskap från förr bara försvinner, rinner bort mellan våra fingrar utan att vi ens förstår vilken fattigdom det kommer att innebära. Mycket av det gamla, som egentligen inte är så gammalt ersätts av dagens teknik och i takt med att våra äldre i samhället går bort så begravs även ett stort kulturarv med dom. 

 

Jag har vi två tillfällen varit i en by som heter Heriksfjäll. Där har dom en bygdegård med en liten loppis med stora fynd samt att i bygdeården så får hantverkare av olika slag ställa ut och sälja sina alster. Priset är snuskigt låga med tanke på allt arbete som dom har lagt ner på sina alster. Där blandas färg och form med olika material och alla är lika vackra men på olika sätt. Att kliva in där är som att kliva in i en tidsmaskin och färdas tillbaka till generationen före oss, där yrkesstoltet syntes i allt som tillverkades. Där det fick ta lite tid men resultatet blev så mycket bättre, där kärlek vävdes in mellan trådarna och varje liten centimeter har en alldeles egen historia att berätta.