Känner mig helt tömd och orkeslös. Sorgen river i mitt inre och tårarna rinner när jag minst anar att dom ska komma. Det sköljer över mig som en tidvattensvåg, gång efter gång efter gång....Tar aldrig slut och det känns inte som att det någonsin kommer att lätta....
Att vår älskade Holle ska få somna in det är nu helt klart. Efter alla dessa år som i början verkade sträcka sig som en oändlig väg framför oss är det nu dags att gå skilda vägar. Vi har nu kommit fram till den sista korsningen och nu skiljs våra vägar för gott, om det gick att stanna tiden skulle jag göra det, allt för att kunna se glädjen i min dotters ögon igen, men även för min egen skull....
Tiden framför oss kommer att bli tung och jag önskar att jag lik en trollkarl kunde svinga mitt trollspö och förändra utgången.....men jag är ingen trollkarl.....jag är bara jag och det finns ingenting som jag kan göra....
0