Fy så tomt det är utan Frodeplutt här hemma. Dom svåraste stunderna när gråten ligger närmast är när jag kommer hem och ingen står där innanför och väntar. Med glädje i blicken, förväntan i hela kroppen och svansen som går som en elvisp runt runt. Då bubblar gråten upp igen, helt utan förvarningen väller den fram och går inte att hejda....