Valde att hoppa över Hipporidningen för just nu är själen så trött och tom. Allt som har hänt sista veckan håller på att ta ut sin rätt, men från här och nu kan det bara bli bättre. Näsan har kommit ovanför vattenytan så det har blivit lättare att andas, för ett tag upplevde jag det som att jag höll på att drunkna i all sorg.

 

Jag och Sanna har legat på nätterna och pratat minnen och gråtit om vart annat. Och även om det känns jobbigt att lyfta upp allt till ytan, så är det oerhört läkande för själen, att  ta fram och återuppleva alla fina stunder och minnen som vi har med våra älskade vänner....